Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sjätte allmänna svenska kyrkosångsmötet
sångarna ordnas utan att alltför
mycket framträda inför åhörarna.
Bakom korets pelare skymtade hu-
vud vid huvud av den väldiga ska-
ran. Rikskörens fyra nummer mar-
kerade kyrkoårets första hälft: ad-
vent (Händel: Dotter Sion), jul
(Praetorius: Det är en ros utsprun-
gen), passionstiden (Hassler-Bach:
O, huvud blodigt sårat) och påsk
(Klein: Kläd dig i helighet och frid).
Direktör H. Cederwall stod för af-
tionen såsom den månghövdade ska-
rans ledare. Trots den korta tid,
som stått till buds för samövning,
utmärkte sig rikskörens sång re-
dan vid detta första framträdande
genom precision och i klangligt hän-
seende av en präktig homogenitet.
Ståtligast kom detta till uttryck i
den första och sista av sångerna.
Västerås Domkyrkokör under dir.
Herman Lindqvists ledning avslu-
tade konserten. Även denna kör
stod placerad på läktaren. Kören
hade upptagit Palestrinas: O, Guds
lamm, Mendelssohn 43 psalm samt
tvenne körer ur dirigentens jubi-
leumskantat, författad till årets
stora reformationsminne. En sär-
skild eloge är dirigenten värd för
utförandet av den första av de
nämnda körerna. Palestrina står
även för den svenska evangeliska
kyrkomusiken såsom en av de oför-
glömmeliga mästarna. Tyvärr kun-
de detta ej tillbörligt komma till ut-
tryck på kyrkosångsmötets pro-
gram; hade Arosienses ej upptagit
denna komposition bland sina kö-
rer, skulle han ej varit represente-
rad. I den tolkning av mästarens
Agnus Dei, som domkyrkokören
skänkte, förmedlades dock till åhö-
rarna en livlig förnimmelse av den
skapande kraften hos denne 1500-
talets stormästare inom kyrkomu-
siken.
Från upplevelserna i Domkyrkan
skyndade mötets deltagare till den
167
Allmänna mottagningen
som ordnats å läroverkets aula, dels
för att mötet skulle bli i tillfälle att
offentligt tacka Linköpings stad och
dess hem, dels ock för att hälsa de
främmande gästerna, dels — och
icke minst — för att ge sångarna
ett om än ringa tillfälle till samvaro
under gemytliga former. Tyvärr
gick den senare tanken om intet,
eftersom den officiella delen på
grund av talens mängd och längd
drog allt för långt ut på tiden. Emel-
lertid: en stämning av . otvungen
glättighet och naturlig festlighet
präglade mottagningen.
Sedan man samlats under dämpad. or-
gelmusik, hälsade lokalbestyrelsens ordfö-
rande, kyrkoherde Allard, samtliga gäster
välkomna och uppläste en del ankomna
telegram. Efter konungens telegram sjöngs
kungssången. Stadsfullmäktiges ordföran-
de, d:r Sederblad, framhöll i sitt svar den
glädje man i denna gamla kulturstad
kände över att detta möte blivit förlagt
hit, och välkomnade å stadens vägnar alla
sångare och musici. Musikdirektör S.
Sjöberg, ordförande i Sveriges allm. orga-
nist- och kantorsförenings centralstyrelse,
frambar kyrkomusikernas tack, och hov-
predikanten Paul Nilsson tackade å kyrko-
sångarnas vägnar.
Prof. Aulén ledde därefter »förhand-
lingarna». Efter att ha berört det nu på-
gående omdaningsarbetet på gudstjänstli-
vets område och dess strävan att finna och
bevara svensk evangelisk tradition, vände
han sig till Musikaliska akademiens repre-
sentant, regeringsrådet G. Thulin, samt
Sveriges körförbunds ordförande, överdi-
rektören, f. statsministern R. Sandler. Se-
dan »Du gamla, du fria» sjungits, svarade
dessa båda i uppmärksammade anföran-
den. Den förre betonade akademiens
glädje över och plikt att stödja kyrkomu-
siken, ej minst den frivilliga, och i den
. senares väl formade yttrande röjdes för-
ståelse och sympati för Musica sacra och
dess målsmän.
Därefter presenterades gästerna från
Danmark, Finland, Norge och Tyskland
med korta anföranden, åtföljda av resp.
länders nationalsånger, varpå vederbö-
rande representanter höllo med applåder
mottagna yttranden, av vilka de på tyska
efteråt kort tolkades av prof. Aulén. Höjd-
punkten av begeistring nåddes, då till sist
prof. A. Schweitzer, »doctor universalis», så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
