Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Yngve Briliotih
pointeras, som mer genomgående
förlorat resonans i det religiösa
medvetandet eller träda ett ömtå-
ligt sanningskrav för nära. I viss
mån är oppositionen mot vårt dop-
ritual av denna art. Men det är
också givet, att just kravet på for-
mulärens modernisering måste be-
handlas med synnerlig varsamhet.
En viss arkaisk prägel hör med till
den högtidlighet, man kräver av det
liturgiska språket. Den står väl till-
sammans med ett innehåll, som är
upphöjt över dagsopinionens väx-
lingar. Alldeles särskilt får icke
detta innehåll beskäras efter mått-
stocken av en viss tids religiösa in-
sikt, ty det är kyrkans samlade er-
farenhet liturgien har att bringa till
uttryck, och denna är alltid större
och rikare än något enstaka släkt-
leds.
Ofta i viss motsats mot kravet
på modernare dräkt vill också den
djupare insikten i liturgiens histo-
ria och anda få komma till sin rätt.
Vi stå i nutiden betydligt bättre
rustade än för ett par generationer
sedan att intränga i gudstjänstfor-
mernas historia och förstå deras
andemening. Den liturgiska veten-
skapen odlas med en ny iver inom
skilda samfund, också inom vårt
eget, även om hos oss mycket åter-
står att göra. Alldeles särskilt må-
ste det beklagas, att den liturgiska
forskningens resultat i så ringa grad
blivit allmännare egendom hos oss.
Man skulle kunna säga, att bristen
på liturgisk bildning är ett av de
svåraste hindren för ett framgångs-
rikt arbete på vår handboks refor-
mering. . Så länge denna brist icke
blir avhjälpt, har man knappast an-
ledning att hoppas på någon mer
genomgripande förnyelse av guds-
tjänstlivets former.
I nära sammanhang med en för-
.djupad historisk insikt står en vi-
dare kringsyn inom det evangeliska
kyrkolivets värld. Det är här icke
fråga om någon kritiklös import el-
ler om något utsuddande av vår
säregna historiska egenart. Men
utan jämförelse kunna vi ej rätt
fatta, vari denna egenart består.
Endast okunnigheten om det främ-
mande kan förbli blind för det eg-
nas brister. En provinsiell isole-
ring är överhuvud icke längre möj-
lig, vare sig på detta eller andra
områden. Det gäller i stället att
skola omdömet, att vidga synkret-
sen, så att vi icke okritiskt råka i
en enstaka främmande kyrkas släp-
tåg. Det är ett oförsvarligt slöseri
att icke vilja tillgodogöra sig de
värdefulla uppslag, som kunna vara
att hämta från andra samfund. Men
det gäller att pröva allt och behålla
vad gott är.
Som en fjärde och sista faktor
vid det liturgiska arbetet nämner
jag det stegrade intresse för kyrko-
sång och kyrkomusik, varom detta
möte bär ett så vältaligt vittnes-
börd. De nya möjligheter, som där-
igenom tillföras gudstjänsten, kunna
omöjligt lämnas obeaktade vid dis-
kussionen om handboksreformen.
Men de betydelsefulla uppgifter,
som därvid tillkomma kyrkosångs-
rörelsen, ber jag att få återkomma
till senare i min framställning.
Den svenska kyrkan har i jäm-
förelse med andra evangeliska sam-
fund varit jämförelsevis lyckligt lot-
tad i fråga om gudstjänstlivets kon-
tinuerliga utveckling. Väl har hon
knappast på någon punkt kommit
utöver 1500-talets arv — och bety-
delsefulla delar i detta arv överläm-
nades åt glömskan under intrycket
av reaktionen mot den liturgiska
rörelsen. Även den som icke är nå-
gon okritisk beundrare av Johan
III:s verk, måste beklaga, att vissa
uppslag ur den röda boken och
ännu mer Nova ordinantia ej blevo
utnyttjade, då man 1614 direkt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
