Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handboksreformen
knöt till Olaus Petri. Denna liturgi,
som är utgångspunkten för den se-
nare utvecklingen, innebär i viss
mån en tillbakagång i jämförelse
med det gudstjänstskick, som måste
anses förutsatt även i Laurentius
Petri’s kyrkoordning. Kännbarast
var dock utslocknandet av tideguds-
tjänsternas tradition. Men å andra
sidan gick det svenska gudstjänst-
skicket jämförelsevis obrutet genom
upplysningstidens kris. Väl gör
1811 års handbok, vad högmässan .
angår, ett ganska torftigt intryck i
jämförelse med de klassiska luther-
ska liturgierna, men själva ramen
blev dock icke så sönderbruten, att
den icke åter kunde sammanfogas;
kännbarast var utelämnandet av
den ena altartexten och prefations-
bönen. I huvudsak lyckades man
genomföra denna rekonstruktion i
1894 års handbok, som väl bevarade
vissa fula märken av den neologiska
episoden, men å andra sidan kunde
tillgodogöra sig de påtagliga för-
tjänsterna i 1811 års bok, framför
allt det nya materialet i denna.
Snarast som en ny upplaga av 1894
ter sig 1917 års handbok: på en
punkt, nämligen ifråga om introi-
tus-antifonierna, tog den senare
dock ett steg utöver både den äldre
traditionen och 1811, vilket måste
uppskattas som ett tillskott till
gudstjänstens skönhet, även om de
införda antifoniernas lämplighet i
vissa avseenden kan diskuteras.
Den rad av :’ partiella ändringsför-
slag, som efter 1917 framkommit
och i ett par fall även vunnit kyr-
komötets bifall och konungens
stadfästelse, vittna om att de litur-
giska frågorna börjat vinna en allt
större aktualitet. Slutligen anhöll
1925 års kyrkomöte, att Kungl.
Maj:t ville låta med beaktande av
vad kyrkomötet uttalat om vid det-
samma framkomna nya ändrings-
förslag utarbeta »ett förslag till var-
179
samt reviderad kyrkohandbok >.
Uppdraget gavs samma höst åt en
tillkallad nämnd av sakkunniga.
Den uppgift, som förelades dessa
var icke lätt, måhända «olöslig.
Ingen varsam revision enbart kunde
tillfredsställa de ganska diverge-
rande önskemål, som kommit till ut-
tryck. Och när nämnden med be-
römvärd snabbhet framlade sitt för-
slag kort innan 1926 års kyrkomöte
sammanträdde, visade det sig, att
den också under den korta tid dess
arbete varat, på vissa punkter drivits
till något mera än blott en varsam
revision — detta är ett förebud där-
om, att varje mer ingående behand-
ling av frågan måste upprulla litur-
giska spörsmål av vida mer djup-
gående art än dem, varmed kyrko-
mötet med förkärlek sysslar. Man
skulle kunna i handboksförslaget
spåra inverkan från samtliga de
faktorer, som här inledningsvis skis- ”
serats. Dess största förtjänst ligger
däri, att det låter ana mer vittgå-
ende möjligheter till liturgisk förny-
else, än dess uppdrag och samman-
sättning gjorde det möjligt för den-
samma att förverkliga. Den bryt-
ning mellan olika principer, endels
mellan räddhågad konservatism och
nyskapande kraft, varom förslaget
bär vittne, ger detsamma en viss
ofärdig prägel — det var därför na-
turligt, att 1926 års kyrkomöte ej
kunde komma till något positivt
beslut i anledning därav. Men har
det inlett en tid av frimodigare li-
turgiskt arbete fram emot det mål,
som det ställvis låter framskymta,
så ligger däri ingen ringa förtjänst.
Det är till detta förslag en dis-
kussion om handboksreformen må-
ste anknyta. Av naturliga skäl
måste vi här begränsa vår framställ-
ning till de delar, som avse den
offentliga gudstjänstens allmänna
anordning. Men det måste då un-
derstrykas, att vi måste bortse från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
