Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
några av förslagets förtjänstfullaste
partier, främst det nya dopritualet,
den nya ordningen för enskild skrift
och avlösning samt de tillagda for-
mulären, särskilt liturgien för barn-
och ungdomsgudstjänst. På flera
av dessa punkter har förslaget till-
fört vårt gudstjänstliv värdefulla
uppslag eller bragt gamla frågor
närmare sin lösning.
Utan jämförelse viktigast är hög-
mässoritualet. Här måste det först
med tillfredsställelse antecknas, att
förslaget liksom tidigare handböc-
ker utgår ifrån den fullständiga
högmässan, med predikan och natt-
vard, som den normala formen, om
än själva uppställningen måhända
är ägnad att ge den s. k. nattvards-
lösa högmässan en mer likvärdig
ställning, än den hittills haft i våra
formulär. Gentemot de röster, som
yrka på principiell skilsmässa mel-
lan huvudgudstjänst och nattvards-
gudstjänst, måste det bestämt häv-
das, att detta: skulle innebära ett
våldförande på vårt gudstjänstlivs
ädlaste tradition. De argument,
som kunna hämtas från tyska litur-
gikers reformert påverkade speku-
lationer eller från en praxis, som
tydligt bär förfallets prägel, kunna
ej uppväga det faktum, att vår full-
ständiga högmässa bevarar den klas-
siska kristna huvudgudstjänstens
schema, sådant det möter oss redan
i det andra århundradets mitt i
Justinus Martyrens skildring, och
att den gömmer en rikedom av re-
ligiösa värden, som icke kan över-
bjudas. Vår strävan borde därför
vara inriktad på att ingjuta nytt liv
i denna gudstjänst, icke att passivt
registrera dess förfall.
Men just strävandet att bevara
den fullständiga högmässan har
ställt handboksnämnden inför ett
av de svåraste problem, den haft att
lösa. Kravet på fullständigt skrif-
termål före varje nattvardsguds-
Yngve Brilioth
tjänst har medfört en belastning
av högmässan, som bidragit till att
uttränga nattvarden från dess ur-
sprungliga plats. Därför begärde
också 1925 års kyrkomöte kyrko-
lagsändring i den riktning, att skrif-
termålet i vissa fall måtte kunna in-
fogas i högmässan. Då denna för-
ändring sedermera genomförts, rå-
der f. n. på denna punkt en diver-
gens mellan kyrkolag och liturgi:
kyrkolagen medgiver en anordning,
för vilken handboken icke innehål-
ler några föreskrifter. Förslaget
löser frågan genom att införa dels
en form för högmässa med infogat
skriftermål och skriftetal, dels en
annan form utan särskilt skriftetal
men med avlösningen insatt efter
syndabekännelsen. I förbigående
må det anmärkas, att det knappast
är en lycklig formell anordning, då
förslaget uppradar icke mindre än
fyra olika sätt att hålla högmässa.
av vilka tre endast äro varianter
av den fullständiga högmässan.
Mot alternativet med infogat skrif-
tetal kan riktas den mycket grava
anmärkningen, att det utesluter
Kyrie, ett av liturgiens på en
gång ärevördigaste och mest gri-
pande moment, i en gudstjänstform,
där det framför allt borde vara med.
Mot den andra formen kan invän-
das, att då den inledande förma-
ningen »Käre, bröder och systrar»
här medgives som alternativ, hade
man i detta fall bort gripa tillbaka
på den ursprungliga ingressen av
år 1531, som direkt har nattvards-
mässan i sikte. Måhända vore det
likväl ännu lämpligare att formu-
lera en något fylligare allokution
för detta fall: härigenom skulle
skriftetalets bortfallande bli mindre
kännbart (exempel på dylika allo-
kutioner erbjuder ordningen för
skriftermål i Finlands handbok:
här är skriftetalet icke obligato-
riskt). Problemet att tvångsfritt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
