Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ha ndboksreformen
fälliga liturgiska ordning de skapat
som en lag, ett maximum för kom-
mande tider. Den evangeliska fri-
heten är en ovansklig skatt, som vi
vilja med all makt försvara. Men
det synes oss, att den innesluter även
rätten att med frimodighet röra sig
i den allmänneliga kyrkans rika
skattkammare och att därur fram-
hämta allt, som kan tjäna till för-
samlingens uppbyggelse i evangelisk
anda eller bidra att ge den enskilda
själen vingar.
Att hoppas på en handboksrevi-
sion i denna anda inom närmaste
framtid vore förvisso utopiskt. Där-
för måste vi väl ge oss till tåls, tills
tiden kan vara kommen att ge den
allmänna gudstjänsten en fulltoni-
gare gestalt. Vissa partiella refor-
mer torde väl vara mogna att med
det första genomföras: det gäller
dopritualet, möjligen en del böne-
sätt samt sättet för infogande av
skriftermål i högmässan. På andra
punkter torde mer vara att vinna
genom anstånd än forcering. Där-
emot kunde man redan nu ta i
övervägande, huruvida icke en kom-
pletterande samling av ritual borde
utarbetas för fritt bruk vid sådana
tillfällen i församlingens liv, som
icke förutsetts i den egentliga hand-
boken — härigenom kunde också
behovet av större rikedom och om-
växling tillgodoses, utan att de offi-
ciella formulären behövde röras.
Här borde också tidegudstjänsterna
tills vidare ha sin plats.
Vi ha redan inledningsvis påpe-
kat kyrkosångsrörelsens stora bety-
delse som en faktor i det liturgiska
arbetet. Redan dess tillvaro är en
garanti för, att detta arbete icke
kommer att avstanna. Men det är
därför också av synnerlig vikt, att
denna rörelse ledes så, att den ver-
kar stärkande, främjande och icke
i stället upplösande på vår guds-
tjänsts vedertagna former, dessa for-
185
mer, för vilka vi måste vara djupt
tacksamma och på vilka vi ha att
bygga vidare enligt deras egenart.
Först och främst måste därför kyr-
’kosångsrörelsen verka för att hos
sina medlemmar främja kunskapen
om och kärleken till vår liturgi.
Okunnigheten är på detta område
stor och medför allvarliga risker.
Blott en verklig vördnad inför litur-
gien skall kunna ge våra kyrkosång-
are en rätt syn på deras uppgift,
lära dem att de först och främst ha
att vara liturgiens tjänare. Här före-
ligger en dubbel fara: att å ena si-
dan kyrkokörernas bidrag bryta av
mot liturgiens stil, och därigenom
verka störande, men det fortgående
arbetet på kyrkosångens område
torde göra denna risk allt mindre
—; å den andra sidan, och detta
är mindre allmänt beaktat, kan kö-
rens lust att låta höra sig förrycka
gudstjänstens proportioner, beröva
denna dess levande rytm. Allt, som
i minsta mån tenderar att ge hög-
mässan tycke av konsert, är utan
vidare förkastligt. Kören måste
tjäna, ej härska. Därför borde dess
arbete så långt möjligt direkt tas i
liturgiens tjänst. Den ofta hörda
invändningen, att intet får göra in-
trång på församlingens aktiva del-
tagande genom psalmsången, har
väl sitt allmänna berättigande, men
verkar dock något abstrakt, då man
betänker, i hur ringa grad många
församlingar göra bruk av denna
sin rätt. Förvisso är det en träng-
ande uppgift att åter lära vårt kyr-
kofolk att sjunga sina psalmer. Men
å andra sidan vore måhända något
större frihet här på sin plats. An-
talet psalmer hör icke till de mo-
ment, som nödvändigt behövde vara
fastslagna av liturgien. = Varför
kunde icke församling och kör få
tävla om vem som bäst kan tjäna
gudstjänstens skönhet och glädje?
Intet bör hindra den verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
