Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till högmässa 1
Lovoffer.
Nu är det tid att lovoffer tända,
rökelse bära för Herren vår Gud.
Nu är det tid att ansiktet vända
upp mot Jerusalem, Kristi brud.
Nu är det tid, att själarna sjunga.
För änglasysslan helga din tunga!
Himmelen sänker sig nedöverjorden,
hjärtana fyllas av evighetston,
Anden, som bor i frälsareorden,
lyfter oss upp till den Högstes tron.
Styrk oss att heligt lovoffer bära!
Vår Gud vare tack och pris och ära!
P. N.
Till högmässa".
Det ämne som först föreslogs
mig att vid detta möte tala över, det
lydde, om jag minnes rätt: Vårt
gudstjänstliv. Jag vågade icke för-
söka att tala däröver. Det är allt-
för vittomfattande. Man behöver
för att kunna med något hopp gripa
sig an med en dylik sak en syn-
punkt som begränsar uppgiften och
en ram som begränsar synfältet.
Gudstjänstlivet — det är kyrkornas
liv och församlingarnas liv och sjä-
larnas liv i en avgörande del av
dess utövning. Det har en historia,
tusenårig som uppenbarelsens och
tusenårig som kyrkans. Det är
som kunde intet öga få en bild av
denna allfamnande verklighet.
Det föll mig då före, att man
kunde gripa till en central gestalt-
ning inom denna större verklighet
för att få något av den nödvändiga
begränsningen. Och då visste jag
ingen gestaltning så typisk och så
nära liggande, som vår högmässa är.
Kanske kan man ur den läsa fram,
vad som är väsentligt och avgö-
rande för det vi kalla gudstjänst.
Och när jag valde uttrycket »till
högmässa», så skulle det markera
själva den synpunkt, som borde hål-
las fast. Det är icke främst den
historiska eler den rent beskri-
vande. Utan om jag också ser hög-
mässan såsom en historiskt verklig-
gjord gestalt inom gudstjänstens liv,
så är det dock, såsom fallet är med -
all andlig och kristlig och sedlig
realitet och allt andligt levande liv:
det är alltid på samma gång något,
som skall varda verklighet. Det
bär inom sig det som heter ideal,
med all den oändliga spänning och
all den strävan framåt och inåt och
uppåt, som alla kristendomens och
personlighetslivets ideal innebära.
» Till högmässa», det är alltså
tänkt som ett praktiskt lösensord.
Fram till den för mig den andeli-
vets och troslivets och bönelivets
och samfundslivets övning, som äger
rum, då det ringt till högmässa i de
tusen kristna templen.
Högmässa är en akt, en handling.
Den kan icke egentligen litterärt
fixeras och inrymmas i en bok, det
må vara en handbok eller en prak-
tisk teologi. Den finns i sin sanna
och reala verklighet till, allenast där
två eller tre eller hundra eller tusen
äro församlade i Jesu namn för att
höra Gud tala och för att knäböja
och nedfalla och tillbedja Gud. Och
tänker man därpå och tänker på
huru det står till i våra kyrkome-
nigheter, då blir det ofta svårt att i
det som är, känna igen det som
borde vara, svårt att i verklighetens
värld känna igen något av idealet.
Och dock brukar jag till tröst och
1 Föredrag vid kyrkosångsmötet i Linköping 14—17 oktober 1927, hållet i Dom-
kyrkan.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
