Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Gunnar
orgeln är ett självständigt musik-
instrument, som har sin egenart,
och som ej är ämnat att blott vara
ett surrogat för orkestern. Or-
gelns »orkesterstämmor»,
dem även stråkarna, skola vi na-
turligtvis allt framgent använda,
men låt detta ej ske på bekostnad
av de gammaldags, hederliga or-
gelstämmorna!
Spelar man något av Bach eller
hans föregångare på våra moder-
na stråktonsorglar, kommer man
bland
Rosendal
snart underfund med dessas olämp-
lighet. Detsamma är förhållandet
med våra gamla härliga koraler.
Dessa klinga ofta mycket bättre på
de gamla orglarna av t. ex. P. Z.
Strand, Marcussen m. fl. Den
djupa, fylliga orgeltonens renäs-
sans är något, som alla orgelin-
tresserade böra arbeta för. Då
blir orgeln också mera lämplig för
sin höga uppgift vid gudstjänsten.
Albert Runbäck.
Om predikans förnyelse och tillika några ord om
nutida predikolitteratur.
Bland dem, som nitälska för en
gudstjänstlivets förnyelse inom Kyr-
kan i vårt land, är det tvenne önske-
mål, som hava trätt i förgrunden.
Dessa önskemål äro dels en litur-
gisk-musikalisk förnyelse av Hög-
mässan samt förståelse för tide-
gärdsgudstjänsten med dess gam-
malkyrkliga sång, dels ett större
och mera framskjutet rum för Her-
rens Nattvard. Och det är en av
de mest överraskande och svårför-
ståeliga företeelserna i det kyrkliga
livet, att särskilt det senare önske-
målet blivit mött med misstroende
och rönt ett ivrigt motstånd inom
vissa kyrkliga och teologiska läger.
Det torde inte vittna om vilja till
en rätt uppfattning av situationen,
när en anmälare i en av våra teolo-
giska tidskrifter i en recension av
ett homiletiskt arbete, som skall om-
nämnas i denna artikels fortsätt-
ning, skriver: »Det är dock en bra
mycket högre uppgift att giva rikt-
linjer för den kyrkliga förkunnelsen
än att fördjupa sig i liturgiska re-
formförslag. Utan tvivel är också
I,
tidens behov av en predikans ut-
veckling starkare än av kompone-
rande av nya mässkläder och kyrk-
liga textilier.> Att söka bagatelli-
sera de liturgiska strävandena inom
Kyrkan i vårt land till ett >»kompo-
nerande av mässkläder och kyrkliga
textilier» vittnar inte om sinne för
proportioner, och det torde vara
obestridligt, att det i samtiden fin-
nes djup längtan efter att i stillhet
få tillbedja i Herrens tempel, en
längtan, som ingen predikan kan
tillfredsställa. Emellertid synes det
mig, som hade de liturgiska strä-
vandena och arbetet för att skaffa
Herrens Nattvard ett större rum
sitt egentliga berättigande inte i
denna längtan utan fastmera däri,
att de. vilja giva Gud äran. De vilja
införa skönhet och höghet i Hans
tempel och låta de heliga sakra-
menten, som länge varit. glömda
och föraktade, återfå den plats de
av ålder haft i Kyrkans gudstjänst.
Därigenom att sakramenten få
denna plats bliver det objektiva,
det av , tidens . skiften oberörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
