Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den evangeliska diktningen 117
bland dem den bekanta Oui, pour
son peuple Jesus prie. Ch. Juillerat
(präst vid den reformerta kyrkan i
Paris, 1 1867) utgav 1859 en sam-
ling religiösa poem Devant la Croix,
ur vilken ett och annat blivit an-
vänt vid kyrkans gudstjänst. F. d.
teologie professorn i Montauban och
sedermera berömde predikanten i
Paris Adolf Monod (1802—1856)
författade den vackra sången. Que
ne puis-je, o mon Dieu. En av den
evangeliska kristenhetens yppersta
sånger är den av Edmund Schérer
(1815—1889) författade sången Je
suis å toi, gloire å ton nom. Sången
författades, då dess författare ännu
var en troende evangelisk kristen.
Fastän Schérer inom de evangeliska
församlingarna fått namnet »den
franska protestantismens Julianus
Apostata», har hans ungdomspsalm
ej kommit ur bruk. Den för sina
liturgiska arbeten kände Eugen
Bersier (T 1889) utgav 10 år före
sin död en sångsamling under titeln
Nouveau Livre de cantiques.. Sam-
lingen innehåller dock icke många
nya sånger. Bland Bersiers egna
sånger må särskilt framhållas hans
missionssång Léve-toi vaillante ar-
mée.
Vi ha i det föregående omnämnt,
huru enskilda personer både genom
författarskap och genom utgivande
av sångsamlingar befordrat kyrko-
sången i det 19:de århundradet. Det
blev emellertid snart en uppgift för
de kyrkliga synoderna att genom
fastställda sångsamlingar bestämma
både de sånger, som skulle sjungas
vid gudstjänsten, och den musik,
som därvid skulle användas. År
1850 uppdrog synoden i Neuchåtel
åt en kommission att utarbeta en
ny sångsamling, och de nationella
kyrkorna i Geneve och Vaud trädde
snart i förbindelse med kyrkan i
Neuchåtel och genom gemensamt
arbete åstadkoms den samling, som
har titeln: Recueil des églises Na-
tionales de Vaud, Neuchåtel et Ge-
néve 1866. I den gemensamma
kommissionens arbete deltog ’som
Genéves representant L. Roerich,
känd som författare till flera för-
träffliga sånger, och som Neuchå-
tels representant M. Henriod. Kom-
missionen avlägsnade de mest
klandrade bland psalmerna men be-
höll. 63. psalmer, nästan alla med
deras gamla melodier. Till de 14
sånger (cantiques), som funnos i
den föregående samlingen, fogades
73 nya. I musikaliskt hänseende
gjordes ändring, då musiken icke
syntes nog värdig och allvarsam.
År 1870 utkom ett supplement till
den nämnda samlingen av M. Bovet,
som uttalade sitt tack för kommis-
sionens arbete och ökade samlingen
genom införandet i densamma av
sånger av Corneille, Pictet, Zinzen-
dorf, Vinet, Roerich och av en del
andra författare, hämtade ur olika
samlingar. .
Inom den reformerta kyrkan i
själva Frankrike hade ej blott i
Paris utan även i Orléans, Nantes,
Nimes, Bordeaux och på flera andra
ställen uppstått av de kyrkliga myn-
digheterna fastställda sångsamling-
ar, som användes vid gudstjänsten.
Emellertid blev det mer och mer en
allmän önskan att åstadkomma en
samling av psalmer och sånger, som
vore gemensam för alla reformerta
kyrkor i Frankrike, och efter att ha
tagit kännedom om de särskilda sy-
nodernas uttalade önskningar i detta
stycke beslöt generalsynoden, som
sammanträdde i Marseille år 1881,
att utse en kommission, vilken skulle
närmare förbereda frågan (Com-
mission du Chant sacré). Denna
kommission tog till en början kän-
nedom om de sångsamlingar, som
på olika ställen användes, i för-
hoppningen att finna bland dessa
någon, som efter genomgången för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
