Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
bättring i ett eller annat avseende
möjligen kunde rekommenderas till
godkännande av <generalsynoden.
Efter företagen granskning av de
olika samlingarna, bland vilka flera
befunnos vara ganska värdefulla,
fann dock kommissionen, att alla
utan undantag ledo av den olägen-
heten, att de innehöllo ett stort an-
tal psalmer och sånger, som aldrig
sjöngos, under det att de saknade
flera sånger, som voro populära,
och vad särskilt psalmerna beträf-
far, var det omöjligt att använda
dem utan retuschering. Till följd
härav återstod intet annat än att er-
bjuda de reformerta kyrkorna i
Frankrike en helt och hållet ny sam-
ling av psalmer och sånger. Denna
mening gillades av synoden i Nan-
tes, som efter att ha kompletterat
kommissionen uppdrog åt densam-
ma att enligt uttalade grundsatser
påbörja arbetet med den nya sång-
K. Peters
samlingen. ’Då kommissionens ar-
bete var färdigt, tillsattes ännu en
kommission (Commission de con-
tröle), som efter granskning av det
föreliggande arbetet skulle avge ytt-
rande om detsamma. Efter av kon-
trollkommissionen företagen gransk-
ning och sedan en del önskningar
av densamma blivit påaktade, sam-
manträdde generalsynoden 1893 i
La Rochelle, godkände förslaget och
föreskrev dess utgivande på tryc-
ket. Bland författare, som lämnat
bidrag till sångerna och ej i det före-
gående blivit nämnda, må nämnas
Ed. Monod, Th. Monod, A. Decop-
pet, R. Sailleus och M:me Lenire,
av vilka några även deltagit i kom-
missionens arbete. Den samling av
psalmer och sånger, för vilkens till-
komst vi redogjort, användes även
vid den franskreformerta kyrkan i
Stockholm. (Forts.)
A. E. Friedlander.
De liturgiska färgerna.
Med anledning av: Dahlquist, Vanlig
skrud och prydnad. Ett försök till för-
klaring av mässkrudens uppkomst och till
förståelse av dess innebörd med särskild
hänsyn till förhållandena i vår svenska
kyrka. Särtryck ur Meddelanden från
Östergötlands Fornminnes- och Museiföre-
ning 1927—28. Linköping 1927.
Det kan icke förnekas, att med
avseende på bruket av de liturgiska
färgerna en stor okunnighet gör sig
gällande inom vår svenska kyrka.
Vi skola icke tala om de enkla för-
hållanden, som råda i många lands-
kyrkor, där endast en brukbar
mässhake finnes och där prästen
sålunda är tvungen att använda
samma färg, så ofta han vill bruka
mäss-skrud. I sådana fall kan han
ju icke klandras. Utan det är när-
mast de större kyrkorna med rikare
resurser, som jag åsyftar. Ett enda
exempel må vara nog. Professor
Aulén berättar i sin nyligen utkom-
na bok »Liturgiska förnyelsesträ-
vanden och evangelisk kristendom»
(s. 86), hurusom han andra sönda-
gen efter Trettondedagen inneva-
rande år i Lunds domkyrka bevitt-
nade, »att prästerna vid altartjäns-
ten efter predikan, då nattvards-
gång skulle äga rum, plötsligen upp-
trädde i sorgens svarta färg». Det
ser av sammanhanget nästan ut,
som om man före predikan också
haft mässkläder men av annan färg.
Därmed vare emellertid huru som
helst. När man vid Lunds dom-
kyrka icke har bättre stilkänsla, än
att man under epifaniastiden upp-
träder i svarta mässhakar, har man
ingen anledning att förundra sig
över vilka besynnerligheter som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
