Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 A. E. Friedlander
» Ack, fräls mig från den fara, vari stadd jag är!»
Ifrån den stunden i de dagar, som ha farit,
Han nådefull och hjälpsam mot mig städse varit
Och lindrat mina sorger och bekymmer här.
Jag nära döden var, blev svagare alltmer,
Men Gud, som jag åkallat, hjälp och tröst mig sände.
Till ro och lugn, min själ, du åter nu dig vände,
Ty Herren visat, att i nåd till mig han ser.
Din starka allmaktshand har räddat mig från död
Och torkat mina tårar. Vad du än mig skickar
I livet, trygg jag vandrar under dina blickar;
Du är, o Gud, i allt mitt liv mitt säkra stöd.
Hur skall jag vedergälla det goda, du mig giort?
Jag frälsningsbägaren i handen nu vill taga,
Må lovets offer, som jag frambär, dig behaga
Och må din godhet här förkunnas på var ort.
Jag städse akta vill uppå din helga lag,
Din ära prisa och din stora makt åkalla,
Och full av tacksamhet, min röst skall inför alla
I helig lovsång höras varje levnadsdag.
B. Pictet.
i
| Faisons éclater notre joie (julsång).
Nu fröjden er, I jordens länder, Som boning blott ett stall han äger,
Och prisen vår välgörare, Hans vagga blott en krubba var,
Den evige nu till oss sänder Men över detta arma läger
Sin älskade som frälsare. En stjärna strålar ny och klar.
Ett gudabarn oss fött har blivit, — Bland helga änglar stor är fröjden,
Utav en jungfru kysk och skär; Hör, bur de sjunga nattetid:
I dag har Gud sin son oss givit, » Vår Gud ske ära uti höjden,
Som återlöst oss alla här. På denna jorden vare frid!»
Den största makt skall han förena Låt oss nu nalkas med de visa
I sig med all vår bräcklighet, Den boning, där hans krubba står.
Och gudomsväsendet, det rena, Och må vår hyllning där bevisa,
Med all vår svaga mänsklighet; Att den av hjärtat även går;
Ett ringa barn han synes vara, Ej guld och rökelse må bliva
Och tjänarskepnad re’n han bär, De skänker, som man honom ger,
Men dock sin storhet uppenbara Men må vi våra hjärtan giva
Han vill för den, som ödmjuk är. I tro och kärlek mer och mer!
2.
Béni soit äå jamais (Luk. Ev. 1: 68).
Högtlovad vare städs vår Gud i Israel,
Som givit oss allt gott och sörjer för vårt väl!
Han, rörd av våra bönerop och vårt elände,
Vid varje nöd sig som vår fader alltid kände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
