Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
en del andra bekännelser. Blir i
stället bekännelsen auktoriteten, så
behöver detta inte innebära ett tank-
löst eller likgiltigt eller resignerat
anammande. Det betyder bara, att
man inser, att Kyrkans åldriga be-
kännelse är mera respektabel, tör-
hända även <skarpsinnigare och
djuptänktare än den egna, av tids-
andan, miljön och moderna rikt-
ningar inom teologi och tänkande
influerade personliga övertygelsen.
Inför mycket måste: man kanske
alltjämt stå frågande, ja tvivlande.
Men hållningen är en ny. Man ser
icke med överlägsenhet och förakt
på det man ej kan omfatta. Man
säger: »Herre, jag tror. Hjälp min
otro.> Och man förbidar klarheten
under träget tänkande och forskan-
de, övertygad om att en sanning
ligger förborgad i Kyrkans bekän-
nelse, även på sådana loci, där man
ej funnit överensstämmelse mellan
ens egen personliga övertygelse och
bekännelsens fides quae.
Det är tydligt, att Kyrkan icke
vinner anseende genom den brist på
gemenskap i fråga om fides quae
creditur, som är en så beklaglig före-
teelse i vår nutida förkunnelse. Att
Kyrkan mistat sitt inflytande, beror
visserligen inte bara på detta, men
vi hava här en viktig faktor att räk-
na med. Utan att ingå på en ana-
lys av orsakerna kan man dock på-
stå, att en anledning till männens
avståndstagande från Kyrkan till
stor del beror därpå, att de stå
främmande för dess bekännelse.
Förkunnarens personliga övertygel-
se torde i allmänhet icke vara av så
intressant art eller äga sådana di-
mensioner, att den intresserar eller
inger respekt. Det är obestridligt,
att ingenting är så nödvändigt för
vår tids förkunnelse som att, under
återvändande till Ordet och bekän-
nelsen, söka göra dessa tillgängliga
och förståeliga för tidens män-
Gunnar Rosendal
niskor, framför allt dess män. Detta
sker inte genom att avkorta eller
förtolka Ordet och bekännelsen. Det
sker endast genom att omtala dess
sanningar på ett efter tidens sätt
att tala och tänka avfattat språk och
utformade tankegångar. Den schar-
tauanska metoden har här mycket
att lära tidens förkunnare genom
sin intellektuella klarhet och reda.
En annan typ av nutidsförkun-
nelse hava vi 1 den, som framhåller
frälsningsvissheten såsom det cen-
trala. Såsom den föregående typen
visar släktskap med rationalism,
företer denna senare beröringspunk-
ter med pietism. ’Förlades i den
förra auktoriteten till intellektet
(den personliga övertygelsen), så har
den här sin plats i känslan (fräls-
ningsvissheten). Predikantens för-
nämsta angelägenhet blir att över-
tyga om Guds nåd och faderliga
godhet samt föra sin åhörare till
frid och glädje i vissheten om fräls-
ning. Det torde vara obestridligt,
att det i nutida förkunnelse förek om-
mer alltför mycket pjunkigt tal om
själen. Man förbiser Guds ära och
Guds rike för den egna själens frid
och salighet: Talar man emellertid
om Gud, framställes han såsom god,
faderlig, välvillig, sentimentalt och
menlöst välmenande. Kategorierna
Guds vrede och Guds dom avvisas.
De oroa själen. Detta får ej ske, ty
dess frälsningsvisshet grundar sig
på en viss psykologisk kvalitet: frid
med Gud. Häri ligger själva felet.
Ty frälsningsvissheten kan endast
äga sin, grund i den gudomliga pre-
destinationen. Denna avvisas i re-
gel av den grupp, som här omtalas,
med fruktan och etisk indignation.
Men så vitt jag kan se, är det i
fråga om min eviga välfärd långt
tryggare att lita på Gud än på mitt
eget oroliga, ombytliga hjärta. Det
Gud bestämmer är alltid det bästa,
hans predestination är tryggare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
