Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om predikans förnyelse
handlandet. Samvetet har däremot
ingen förmåga att döma om ett om-
dömes rent teoretiska sanningshalt.
Man förväxlar emellertid samvetet,
en i och för sig utomordentligt res-
pektabel instans, med den person-
liga övertygelsen, som är 1 hög grad
beroende av den övertygade per-
sonens uppfostran, bildningsgrad,
miljö, temperament och andra till-
fälliga faktorer. En persons fides
quae anses tydligen vara av ringa
betydelse, alldenstund man Ööver-
lämnar den att bestämmas av så
oberäkneliga faktorer. Det visar sig
också mycket riktigt, att tron en-
dast uppfattas såsom fides qua cre-
ditur. Medan man således föga in-
tresserar sig för vad som tros, be-
stämmer man trons väsen såsom /fi-
ducia. Härigenom har man lossat
sambandet mellan tro och lära, och
man tröttnar inte att triumferande
framhålla sin »nya» upptäckt, att
»tron icke är ett försanthållande».
Under energiskt framhållande av
att detta är den reformatoriska upp-
fattningen av trons väsen, inser
man inte, att om man förbi-
ser betydelsen av fides. quae credi-
tur, man lika gärna kan vara ro-
mersk som evangelisk i sin läro-
uppfattning, då det ju inte är av
någon betydelse, vad man tror, utan
endast hur man tror, nämligen med
uppriktig förtröstan.
Svårigheten ligger däri, att man
måste åstadkomma en syntes mel-
lan det objektiva, bekännelsen, och
det subjektiva, fides quae creditur.
Ty ehuru det vill synas, som före-
låge full anledning att i reaktionärt
syfte ensidigt betona det objektiva,
kan det dock icke förnekas, att om
förkunnelsen innehåller en fides
quae, som inte är förkunnarens
egen, så mister förkunnelsen sin
kraft. Det är inte möjligt att skilja
Kyrkans fides quae och förkunna-
rens personliga övertygelse och där-
151
vid uppställa det kravet, att predi-
kanten skall, oberoende av sin egen
uppfattning, framställa Kyrkans be-
kännelseskrifters innehåll. Ty för-
kunnelsen är mer än ett referat.
»Predikan är Guds Ord.» Jag vill
i dessa ord snarare se ett krav på
förkunnelsen än ett kvalitativt om-
döme. Predikan skall vara Guds
Ord. Men icke heller här är det
fråga om reproduktion, ty då skulle
textläsningen vara predikan. Pre-
dikan är Guds Ord, endast när den
har Ordet till sin norm. Men den
är predikan, 1 den mån den är ett
mänskligt framförande av Guds
Ord. Predikanten är organet för
Ordet. Han är »rösten av en som
ropar». Men alldenstund predikan
inte är endast ett referat utan ett
mänskligt framförande av Guds
Ord, så måste hela människan stå
under Ordets inflytande. Detta in-
nebär i här berörda avseende, att
hennes fides quae står under infly-
tande av Ordet. Och då förkunna-
ren tillhör Kyrkan och är hennes
tjänare, innebär detta, att han vid
forskandet i Ordet har att låta sig
ledas av Kyrkans bekännelse. Han
står här vid ett val: antingen kan
han sätta den personliga övertygel-
sen framför Kyrkans bekännelse,
eller ock kan han sätta Kyrkans
bekännelse främst. I det förra fal-
let kan man förmoda, att klyftan
mellan hans personliga övertygelse
och Kyrkans fides quae blir allt
större. I det senare fallet torde man
få räkna med att en viss skillnad
kanske alltid kommer att förefin-
nas, ehuru denna alltmer försvin-
ner, alldenstund Kyrkans bekän-
nelse här tydligen har en auktori-
tativ ställning. I det förra fallet
sätter man den personliga överty-
gelsen såsom auktoritet (»samve-
tet»), efter denna får Kyrkans be-
kännelse rätta sig, menar man och
vill ändra Apostolicum och avskaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
