Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Kyrkomötet i Örebro 1529
mechtig förstes konung Götzstaffs fulmyndige sändebodh>». Man
erinras om huru också förr under oroliga tider, då den allmänneliga
kyrkans enhet syntes hotad såsom under den stora schismens tid,
provincialkonciliet spelat en större roll än annars. Nu var väl läget
än allvarligare. Men månne någon av konciliets medlemmar verk-
ligen räknade med möjligheten, att den västerländska kyrkans enhet
var definitivt sprängd? Biskopsstolar, domkapitel och stiftspräster-
skap hade som vanligt sina ombud — endast Åbo stift saknade helt
representanter. Tiggarordnarna, redan delvis stadda i upplösning,
hade skickat ombud. De gamla landsklostren av cistercienserorden,
som vid medeltidens slut synas ha fört en enbart vegeterande tillvaro,
hade man icke ansett det lönt att ta med. Däremot hade från Vadstena
generalkonfessorn infunnit sig med två bröder — det är typiskt för
lägets oklarhet, att dessa synas ha trott, att kallelsen gällde ett kon-
cilium mot lutheranerna. De återvände »perturbati», förvirrade, står
det i Vadstenadiariet.
Den konservativa andan präglar också mötesbeslutet. I väsentliga
delar utgör det ett utförande av Västerås riksdags beslut om att Guds
ord skulle rent och klart predikas. Det går knappast på någon punkt
utöver recessens och ordinantians ståndpunkt. Någon aktiv opposition
mot den gamla kyrkans ordning förekommer här endast i mycket
ringa utsträckning. Det är egentligen endast några kyrkorättsliga be-
stämmelser, som göra intrång i »påvens lag»: direkt nämnes denna
ifråga om bestämmelserna om förbjudna led, där »the, ther tilskickade
äre», må kunna dispensera — »doch förvarat, at man undflyr för-
arghelse thet betste man kan». Likaså innebära begränsningen av
helgdagarna samt klosterfolkets underordnande under biskoparna
vissa, om ock ganska varsamma ingrepp i den gamla kyrkans ord-
ning. Bestämmelserna om penitentiariens myndighet ifråga om uppen-
bar skrift behöver till sin ordalydelse icke innebära något intrång i den
påvliga myndigheten. Att denna f. n. icke utövades inom Sverige
måste varit klart för alla deltagare, men sannolikt ha endast ett fåtal
räknat med att detta tillstånd icke skulle vara övergående.
I övrigt innehåller beslutet knappast något, som icke måste stämma
även med en principiellt påvetrogen erasmians uppfattning. Den
vackra, i många avseenden uppbyggliga tolkning av varjehanda
kyrkoceremonier, som upptages i beslutets senare del, skulle säkert i
allt väsentligt ha underskrivits av Erasmus — om han ansett det
opportunt. Det gäller vigvattnet, som icke har någon makt att bort-
taga synder, men är en påminnelse om »at vi äre döpte och stenkte
. medh Christi blodh>, det gäller beläten, palmsöndagens kvistar, smör-
jelse, kyrkoinvigning, faste- och helgdagar, långfredagens och påsk-
2 SAG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
