Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges första svenska kyrkohandbok 57
För ett mera ingående studium av den medeltida traditionen på
denna punkt vore givetvis detta material synnerligen knapphändigt.
Stora delar av den medeltida svenska kyrkan äro ju icke representerade.
För vårt vidkommande åter vore ett enda medeltidsmanuale tillräckligt,
ty ehuru det icke torde finnas tvenne medeltida manualen, som över-
ensstämma med varandra i alla detaljer, så uppvisa dock de flesta
beträffande huvudsakerna i regel någorlunda enhetlighet.
Innan vi gå vidare, måste vi kasta en blick på innehållet i våra
medeltidsmanualen. De vanliga formulären voro följande:
1) Exorcismus salis et aque, för vigningen av det med salt blandade
vigvattnet.
2) Benedictio ignis in sabbato sancto, för vigningen av den på påsk-
aftonen nytända elden”.
3) Benedictio fontis in vigilia pasce, för dopvattnets vigning omedel-
bart före mässan på påskaftonen.
4) Benedictio cibariorum, för vigning vid påsken av kött och annan
under fastan förbjuden mat.
5) Ordo qualiter cathezisentur infantes, d. v. s. barndopsformuläret.
6) Ordo ad faciendum sponsalia, eller vigselformuläret. Härtill
sluter sig Benedictio thalami eller brudhusvälsignelsen.
7) Ordo ad visitandum infirmum, ordningen vid sjukbesök.
8) Unctio infirmorum, d. v. s. sista smörjelsen.
9) Commendatio anime, förböner för den döde, »cum egressa fuerit
anima de corpore». Dessa böner torde närmast varit avsedda för sorge-
huset. (Manuale Lincopense har tvenne formulär för commendatio
anime, av vilka det å sid. 125 (Freisens uppl.) trots överskriften torde
vara att anse som »commendatio anime in articulo mortis» och sålunda
avsedd att läsas under dödskampen, jämför Rituale Romanum, Tit. VY,
cap. 7).
1 Det torde säkerligen vara denna ceremoni, som närmast avses i det av Rodhe,
Svenskt gudstjänstliv, s. 436, anförda citatet ur 1571 års Kyrkoordning, när elden
där nämnes. Rodhe låter hela stället syfta på kyrkoinvigningen. Sannolikare är
väl, att stället, trots den plats det kommit att intaga, har en mera allmän syftning
och tar hänsyn till benediktionerna i allmänhet. Vattnet torde sålunda avse vig-
" vattnet i allmänhet, oljan den hel. smörjelsen, som användes t. ex. vid dop och
sista smörjelsen lika väl som vid kyrkoinvigning; vigt salt kom ju till användning
vid en mängd tillfällen, t. ex. till blandning med vigvattnet, vid dopet, som medel
mot ögonsjukdomar; askan åsyftar väl den askonsdag vigda askan, kvistarna de på
palmsöndagen vigda palmkvistarna. Det är väl troligare, att Laur. Petri här pole-
miserar mot missbruk, som praktiskt taget alla årligen fingo vara med om, än att
han skulle med den åsyftade uppräkningen blott avse att lämna en förteckning över
de vid kyrkoinvigningen förekommande ceremonierna, som dock de flesta väl aldrig
någonsin fingo se. Genom denna allmännare tolkning av Kyrkoordningens text får
också »elden», som Rodhe icke kan tyda, sin fullt naturliga förklaring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
