Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Sveriges första svenska kyrkohandbok
Att Olavus Petri sålunda på det högsta ogillade benediktionerna och
ville. motarbeta dem, är tydligt. När han utarbetade sin handbok, var det
därför fullt naturligt, att han helt resolut strök samtliga medeltida fristå-
ende benediktionsformulär. Men han gick längre. Även när någon bene-
diktion innehölls i något av de av honom upptagna formulären,
antingen ströks den eller ändrades i mera evangelisk anda. Det förra
tillvägagångssättet kan iakttagas i dopformulärets anmärkning vid
saltet: »Her görs ey behooff beswäria saltet som her til dags ’skeedt
är för ty thet är aff sin skapelse gudz reena creatwr» (II: 319). Ett
prov på det senare tillvägagångssättet finna vi i vigselritualets ring-
benediktion. I de medeltida vigselformulären benedicerades ringen
med följande bön: Creator et conseruator humani generis, dator gratie
spiritualis, largitor salutis, eterne deus, immitte spiritum tuum sanctum
paraclitum super hunc annulum, vt, que eum gestauerit, sit armata
virtute celestis :defensionis et proficiat ad eternam salutem. ’Olavus
Petri bibehåller bönen men nedbeder välsignelsen över bruden direkt
i stället för över ringen och genom denna över bärarinnan. Bönen
får i Olavus Petris omskrivning denna lydelse: »O gudh fadher alz-
mechtigher som aff thin obegripeligha godheet haffuer all ting skapat
at the skole tiena menniskione til godho / wij bidhie tich at tu wille
werdas til at senda tesse thinne tienarinne som thenna ring til sins
echteskaps wårteekn berandes warder / thin helga welsignelse ath hon
måå ostraffeligha liffua j then helga stadhga som tu henne tilkallat
haffuer». (II: 325 f.)
Genom utmönstringen av -benediktionerna hade Olavus Petri
väsentligen reducerat det material i det medeltida manualet, som
kunde komma i fråga till omarbetning.
Ännu mera än av benediktionerna torde emellertid Olavus Petris
evangeliska .sinne ha upprörts av vissa stycken i det medeltida begrav-
ningsritualet. I trenne hänseenden måste med hänsyn till detta be-
tänkligheter framställa sig.
1) Först och främst måste alla själamässor vara honom förhatliga.
Skriften vet, säger han, intet om någon skärseld, »vtan segher aleena
om tu rwm epter thetta liffuet, jtt theras som trona haffua, thet andra
theras som icke haffua ’trona, the troogne haffua himmelen, the
otroogne heluetit» (I: 435 f.). Men då är det också »oredelighit at man
håller messo för the dödha, at the ther medh skola komma vthur
skärsseeld>. Därtill kommer »at messan jntit offer är och kan jngom
medhdelas» (ibm). Mässan är fastmera »jtt nådhafult gudz löffte och
tilseyelse, hwilkit jngen kan fåå eller noghrom til godho komma eller
medhdelat warda, vtan them aleena som medh sin eghen troo hengia
til samma löffte och tilseyelse» (I: 425). Den själva jordfästningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>