Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges första svenska kyrkohandbok 69
föregående mässan hörde därför till det, som allra: nödvändigast måste
utgallras ur den evangeliska kulten.
2) Med mässan hängde nära tillhopa det henne omedelbart före-
gående dödsofficiet (vigilie mortuorum), omfattande vesper, matutin
och laudes. Mot huvudinnehållet i dessa ritual kunde omöjligen i och
för sig någon anmärkning från evangelisk synpunkt göras. Till sin
allra största del utgöras nämligen dessa »vigilier», liksom för övrigt
tidegärden i allmänhet, av psalmer ur Psaltaren och läsningar ur den
Hel. Skrift (Jobs bok), i stort sett mycket väl valda, så att Olavus
Petri gör den medeltida liturgiska traditionen fullständigt orätt, när
han såsom. en förebråelse i detta hänseende säger: »Äro icke heller the
psalma, lectzer, responsoria, som j wigilies jnsatte äre, någhot lydhan-
des på the dödha» (I: 486). Trots dessa vigiliers bibliska innehåll
voro de honom emellertid särskilt förhatliga på grund av den starkt
utpräglade meritoriska karaktär, som de (liksom dödsmässan) fått.
Eftersom skärselden är utsläckt med Guds ord, så måste ock. vigilierna
liksom dödsmässan falla. Voro de verkligen till någon nytta, då vore
det synd om de fattiga, som icke kunde låta hålla några vigilier, »ty
vtan peningar plägar man intit hålla them». Därtill sjöngos dessa
vigilier enligt Olavus uppfattning »skämbliga och vtan alla gudelig-
heet och åthwacht». De voro därför mera lika »jtt gudz gabberij än
någhon gudz tiänist» (I: 486). Att han med en sådan uppfattning skulle
låta hela dödsofficiet falla i sin svenska handbok, är självklart. Att
han emellertid härmed kom att göra det svenska begravningsritualet
onödigt fattigt, torde icke kunna förnekas.
3) Ett tredje i Olavus. Petris ögon misstänkt moment var den
direkta förbönen för den döde, som i de medeltida begravningsformu-
lären förekommer i utomordentligt rikt mått. Att en »absolucio
defuncti» i sådana ordalag som den i Upsalamanualet förekommande
var oförenlig med evangelisk åskådning, säger sig själv. Den lyder:
Dominus iesus christus, qui beato petro apostolo ceterisque eius vicem-
gerentibus potestatem dedit ligandi atque soluendi, ipse te absoluat ab
omni. vinculo. delictorum, et quantum mee fragilitati permittitur
absoluo te, ut sis absolutus ante tribunal domini nostri iesu christi,
ut habeas vitam eternam, et viuas in secula seculorum». Men Olavus
Petri ställer sig över huvud mycket kritisk mot all bön för de döda.
»Hwar en böön skal höörd: och fruchtsam wardha, skal hon skee vthi
en fast troo och j Christi nampn, Men bönen för the dödha kan icke
skee vthaff en retta troo, ty, hoo kan troo ath. hon kan wara gudhi
täck, epter han ther vm ]J: scrifftene jntit talat haffuer, ey Keller noghot
exempel ther vm giffuit? Troon ståår jw icke annars än på gudz oordh
allena, ther thet icke är ther moste wij twifla, Thet nw vthaff sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
