Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Pius X och den kyrkliga musiken
den i det starkaste motsatsförhållande mot den gregorianska sången
och mot den klassiska polyfonin, och i följd härav även mot de vik-
tigaste normerna för all god kyrkomusik. Dessutom rättar sig den
inre uppbyggnaden och rytmiken ävensom den s. k. konventionalis-
men i denna stil synnerligen illa efter de fordringar, man ställer på
den äkta liturgiska musiken.» — I Herdabrevet har Giuseppe Sarti
levererat en lika svidande som charmant och träffande kritik av kon-
ventionalismen i musiken: »... naturligtvis är den stora massan för-
tjust i den (teatraliska stilen), ju mer manierad den är i de konser-
terande soli, ju mera brusande körerna klinga. Dess hållning betyder
’ konventionalismens toppunkt, en konventionalism, som bildar ett
komplex hela partituret igenom i de enskilda styckenas komposition
och form. Där finnes det alltid en basaria, en tenorromans, en duett,
en kavatina, en kabaletta(?) och en finalkör, alltsammans schablon-
mässiga stycken ... Jag vet väl, att motståndarna till den äkta kyrko-
sången icke skola sakna argument för att envisas i sin beklagans-
värda hårdnackenhet; men det kan vara nog med att räkna upp dem
för att vederlägga dem ... Det första argumentet är den stora aktning,
som dessa komponister åtnjuta, av vilka flera varit ivriga katoliker
och skrivit sin musik i from anda, i det de bemödat sig om att giva
den heliga textens ord ett gott musikaliskt uttryck. Men även om
detta nu kan lända dessa mästare till ursäkt, så räcker det inte till att
rädda deras kompositioner ... även den dåliga smaken är en fiende
till den heliga tonkonsten, eftersom den världsliga musiken obestridligen,
lättförståelig och framförallt rytmiskt lättfattlig som den är, är mera om-
tyckt, ju mindre åhöraren åtnjutit en god musikalisk uppfostran. Där-
för säger man, att folk tycker om den (de förvärldsligade kyrkokompo-
sitionerna), och har mod att påstå, att om man ändrade på och av-
skaffade sådan musik i kyrkan, så skulle de troendes delaktighet i
de liturgiska funktionerna minskas. Men frånsett den påpekan, man
kunde göra, att enbart smaken för någonting aldrig kan utgöra ett
verkligt värdeomdöme i heliga ting, och att man inte skall giva efter
för folk i sådant, som inte är gott, utan uppfostra och undervisa det,
så vill jag säga, att man bedriver alldeles för mycket ofog med ordet
»folk»; ty det visar sig i verkligheten mycket andäktigare och allvar-
ligare; än man vanligen tror, det har smak för helig musik och går
ständigt till de kyrkor, där sådan uppföres ...» — »Man må ej försöka
påstå, att om Palestrina levde i våra dagar, så skulle han skriva en
helt annan musik. Om han vore bland oss, så kunde han med sin
fullkomliga kännedom om liturgiska och konstnärliga regler skänka
oss enbart sådan musik, som motsvarar rummets helgd och strömmar
ur de eviga källor för all helig musik, som den kyrkliga sången är.» —
Vad Giuseppe Sarti här sagt, förtjänar att på det allvarligaste beaktas
BSS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
