Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FR
Kyrkomusikernas lönefråga.
I
SAMBAND med sitt ordinarie årsmöte
januari uppvaktade Centralstyrelsen för Sveriges Allmänna Orga-
i Stockholm sistlidna
nist- och Kantorsförening Ecklesiastikministern. Vid detta tillfälle
framförde styrelsens ordförande, musikdirektör S. Sjöberg, Karls-
krona, kårens önskemål i lönehänseende. Han yttrade därvid:
Herr Statsråd!
För snart 29 år sedan, eller den 6
juli 1900, framlämnades till Konungen
genom en deputation kyrkomusiker en
petition, den sedermera så kallade kloc-
karepetitionen. Den innehöll krav på att
få ordning i organisters, kantorers och
iklockares tjänsteställning och löneför-
hållanden. Sedan petitionen behandlats
av = stiftsstyrelser, länsstyrelser, rikets
kyrkoförsamlingar, en stor del departe-
ment och ’kollegier, blev dess närmaste
resultat, snart .sagt, ingenting. Den 1901
bildade Sveriges Allm, Org. o. Kantors-
förening lyckades genom sin centralsty-
relse emellertid utverka tillsättande av
en kunglig kommitté 1907, vilken skulle
avgiva betänkande med anledning av de
i petitionen framlagda förslagen. År
1908 blev betänkandet färdigt och i
ganska stor utsträckning kårens krav
beaktade i detsamma. Många uppvakt-
ningar hos regeringen gjordes av Cen-
tralstyrelsen, varvid löften gåvos, att
frågan, så -snart ske kunde, skulle fram-
läggas för riksdag och kyrkomöte. 1909
års urtima kyrkomöte fick frågan till
behandling genom «prof. Pfannenstills
motion icke genom kungl. prop.
Motionen föreslog, att kyrkomötet måtte
hos Kungl. Maj:t begära omarbetning
av klockareinstitutionen i öÖöverensstäm-
melse med den s. k. klockarepetitionen
och kungl. kommitténs betänkande samt
propositions ’framläggande för riksdag
och kyrkomöte. Kyrkomötet ställde sig
välvilligt, men — avslog motionen,
Frågan visade sig mer och mer
svårlöst: särskilt tarvade klockarebo-
ställena -en utredning, och vid Central-
styrelsens uppvaktning 1913 hos eckle-
siastikministern gavs det besked, att så
snart en dylik utredning blivit gjord,
skulle proposition Tföreläggas <riksda-
gen. Förhoppningarna att få frågan
’upp vid 1915 års riksdag kommo på
skam; i stället tillsattes en kungl. kom-
mitté N:o 2 för ytterligare utredning av
frågan. Kommitténs förslag ingavs till
Kungl. Maj:t i maj 1915. Kyrkomusi-
kerna hoppades nu, att efter så grund-
liga utredningar frågan enligt givet
löfte skulle föreläggas kyrkomöte och
riksdag, men därav blev intet. Kungl.
Kammarkollegium ansåg nämligen, att
ytterligare :en del frågor rörande kloc-
kareboställena måste utredas.
För denna slutliga utredning ’till-
kallades regeringsrådet Thulin, vilkens
noggranna och omfattande arbete måste
ha sin tid och därför ej kunde över-
lämnas förrän i sept. 1919 jämte lagför-
slag rörande kantorer. I oktober samma
år tillkallades fyra sakkunniga, bl. dem
kantor Borgh i Lekaryd, vilken redan
suttit i 1907 års kommitté; i mars 1920
var dessas arbete slutfört och utgjordes
av det förskag till lag angående kan-
torer, som äniligen kom inför kyrko-
möte och riksdagen 1921. Kyrkomötet
antog förslaget med vissa ändringar, ’bl.
a. den att lagförslagets yrkande på
bidrag av :kyrkofonden till -kantorers
avlöning ströks. ’Riksdagen avslog, bl. a.
av den orsaken, att den ej ville gå med
på stadgade minimilöner eller ingripa i
församlingarnas självbestämmanderätt.
Förstämning grep <kyrkomusiker-
kåren efter denna svåra motgång; det
var dock över 20 års strävan, som varit
fruktlös.
1922 års allm. orgamistmöte i Stock-
holm uppdrog åt :Centralstyrelsen att
hos dåvarande ecklesiastikmin. statsrå-
det Clason efterhöra, huruvida lagför-
slaget ånyo kunde föreläggas riksdagen;
Centralstyrelsen fick det svar, att så ej
kunde :ske. Styrelsen ’försökte då ’att
gå de partiella :reformernas väg och in-
lämnade till Konungen en skrivelse
rörande pensionsfrågan. Statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl.
avböjde i avgivet yttrande, vilket med-
förde, att ärendet ej föranledde till
någon åtgärd. Kantorsfrågan måste
alltså Jösas i sin helhet. 1924 års all-
männa kyrkosångsmöte i Skara anhöll
hos Kungl. Maj:t, att 1920 års lagför-
slag måtte föreläggas riksdag och kyrko-
möte, år 1925 ingav Centralstyrelsen en
petition med samma hemställan, och
vid samma års kyrkomöte frambars av
biskop Danmell o. regeringsrådet Thulin
en motion, vari föreslogs, att kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
