Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Pius X och den kyrkliga musiken
av orkesterensembler i gudstjänsten. 8: 19: förbjuder: helt enkelt an-
vändningen av klavér, trummor, bäcken, klockspel o. dyl. liksom också
av militärkår inom kyrkans murar. $8 20 och 21 göra vissa med-
givanden, i det t. ex. militärkår må anlitas i processioner, förutsatt,
att kompositionerna väljas med: urskillning:
>
Överblicka vi det påvliga aktstycket i sin: helhet, kan man icke
under några omständigheter förneka, att här talar en musikaliskt
fackutbildad, världserfaren och. klok man. Pius X har icke låtit för-
leda sig av sina starka musikintressen att göra medgivanden (som
han ur rent musikalisk synpunkt eljest troligen gärna gjort), men å
andra sidan har han: ej. heller låtit sig bedraga av någon ensidig litur-
gisk purism, vilket stundom varit fallet hos en del rigorösa element
bland det katolska prästerskapet, som mera frågat efter bokstav än
anda i föreskrifter och pläga kallas för »rubricister». Om påvens vid-
synta blick på kyrkomusiken: vittnar bl.a. det på sin tid livligt om-
debatterade och på några håll illa upptagna påpekandet i 8 1, att
kyrkomusikens främsta uppgift är Guds förhärligande, icke åhörarnas
uppbyggelse. I själva verket har han. förstått att i ovanligt hög grad
gå en: medelväg mellan de blott alltför vanliga extremerna musikant-
glädje och rigorös musikasketism.
Vad vi här i Sverige framför allt ha att lära av Motu proprio (det
förtjänar framhållas än en gång!), är dess vidhjärtade syn på musikens
betydelse inom gudstjänsten tillika med dess stränga krav på konst-
närlig fullviktighet och allvar. Den dubbla fara, påven framhållit:
konsertgudstjänst å ena sidan, okultiverat och förråande marknads-
gyckel å den andra, ha vi dess värre icke i full utsträckning insett,
mest beroende på, att man så. föga. förstått begreppet kyrkomusiks
egentliga innebörd och att vår musikaliska bildning i genomsnitt är så
häpnadsväckande ytlig till skillnad från våra kunskaper på nästan
varje annat område. Vad vi måste göra för att upphjälpa detta, är
endast en enda sak: skaffa möjligheter för ökad musikundervisning,
framför allt i sång. Begåvningarna finnas alltid till hands, det är läro-
möjligheterna, musikmiljön, som hittills saknats i större utsträckning.
Den institution, som har det största praktiska intresset av en ökad
musikkultur, framför allt i sång, är kyrkan. Den har förut under
tidernas lopp varit den stora läromästarinnan häri, och i de fall, då
den skött sin uppgift mera rationellt, har den kunnat uppvisa musik-
historiens: beundransvärdaste perioder av blommande tonkonst. Det
är närmast två sådana epoker, min nästa artikel skall beröra, den ena
är evangelisk, den andra katolsk, bådas viktigaste förutsättningar var
en. brinnande kärlek till tonkonsten och en lysande organisationstalang.
Carl-Allan Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
