Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikhistoriska lärdomar 105
gagnats. Bland dessa synes mig det musikaliska elementet i svensk
folksjäl vara skäligen illa tillvarataget. Man talar om svensk musik-
kultur, och förvisso kunna vi ha rätt att använda detta anspråksfulla
begrepp lika gärna som så många andra slags »kulturer», varav vårt
språk numera är överfullt. Men eljest är den svenska musikkulturen
tyvärr icke vidare aktningsbjudande. Inför de utslag av förfärande
brist på musikalisk uppfostran, som så ofta visa sig i vårt land, skulle
man icke sällan vara böjd att förneka svenskarnas musikaliska be-
gåvning, om icke framför allt de tvenne faktorer vore förhanden,
varpå redan otaliga fäst uppmärksamheten: den svenska folkmusiken
och det svenska språket; man skulle kunna tillägga mycket annat
också, t. ex. svenskt instrumentbyggeri (violiner etc.), vilket alltsam-
mans måste ovillkorligen tyda på en stark musikalisk läggning hos vårt
folk. Det är nu inte min mening att draga dessa »bevis» i tvivelsmål,
ej heller att ens söka antyda den komplex av problem, som samman-
höra med svensk musikkultur; jag skall hålla mig till en enda sida av
saken, emedan jag tror, att denna tillhör de allra viktigaste: musik-
undervisningens betydelse. Det är kanske ej svårt att predika om vik-
ten av en ordnad undervisning och därmed vinna gehör, allra minst
i ett land som vårt, där den formella utbildningen med rätta hålles
högt i ära inom snart sagt varje tänkbart fack. Men då det gäller
odlingen av skön konst, ha nu vi människor i gemen en ganska under-
lig uppfattning, kanske ej minst ifråga om musik, som vi strängt taget
litet var anse oss förstå. Det gäller då att envist framhålla, att konsten (i
detta fall tonkonsten) på intet vis skiljer sig från övriga andliga grenar
1 fråga om nödvändigheten av rationell undervisning. Efterföljande
raders uppgift är att bidraga till en ökad insikt om denna nödvändig-
het genom att framdraga ett och annat musikhistoriskt belägg. (Att
jag framlägger detta i denna tidskrift beror dels på exemplens art,
dels på den allmänna tendensen med även denna artikel: att inom
kyrkliga kretsar verka för en vidgad förståelse av musikens betydelse
som moralisk kraft.)
Alla känna vi till de två musikheroerna Bach och Beethoven, som
båda äro representanter för ej blott hela sin egen tidsålders längtan
och ideal inom tonernas värld, utan i sin konst tillhöra alla väster-
ländskt bildade människor i alla tider, ej minst oss och vår egen tid.
Deras verk leva och bevara sin friskhet än i dag, ja, vad i synnerhet
Bachs tonsättningar beträffar, se ut att få en betydelse, som de aldrig
någonsin tillförne ägt. Men få av oss torde ha reflekterat över de
egentliga förutsättningarna för de rent av övernaturliga musikkrafter,
som hopat sig hos dessa män och strålat ut ur deras tonverk. Om
också geniet förefaller att vara i viss mån sin egen förutsättning, s. a. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
