Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Musikhistoriska lärdomar
laddar sig självt, och dess ställning i tiden ofta nog kan verka som
en anakronism, så beror detta blott på vår oförmåga att urskilja alla
de rottrådar, varmed geniet sugit näring ur forntid och samtid: vi se
resultaten av otaliga och ofta till stor del fördolda kraftkomponenters
spel. Det har därför i allt högre grad blivit även nutida musikalisk
biografis uppgift att framgräva alla de fibrer, som bundit geniet vid
en viss miljö, och söka klarlägga denna. Beträffande Bach och Beet-
hoven har detta blivit gjort i en imponerande utsträckning, om också
mycket återstår att göra. Det är nämligen icke en viss generations
musikhistoria, det här gällt att utforska, utan en hel tidsålders och
mer än så. Bach bildar ett slutkrön på en musikutveckling, vars
rötter nå ned i den grå medeltiden, Beethoven har fört den nyare
musiken efter Bach till en höjd, som alltjämt är ouppnådd; för att
förstå dem båda rent historiskt fordras, att man känner till den euro-
peiska musikutvecklingen från medeltidens slut intill våra dagar. Men
vi behöva inte här vandra så vida vägar, det är lärorikt nog att gran-
ska den miljö, vari de verkade, ur en enda synpunkt — musik-
undervisningens.
Bach tillhörde vad man brukar kalla den Sachsisk-Thuringska
kretsen av orgelnister, kantorer och komponister, Beethoven avslutade
den musikaliska utvecklingen inom den s. k. Wienskolan vid 1700-
talets slut.
Sachsen har synbarligen i alla tider varit ett verkligt musikland,
därom skulle inte minst de medeltida minnesångarna kunna. vittna,
varav flera bära sachsiska och thäöringska adelsnamn; det -gamla
Wartburg spelade redan på den tiden rollen av en knutpunkt, och på
1400-talet finnas belägg för tillvaron av skolkörer, som alltjämt leva.
"Med reformationen börjar den sachsiska musikens glansperiod på
allvar, med Bachs verksamhet i dess viktigaste stad, Leipzig, når den
en ouppnådd höjdpunkt. Denna utomordentliga blomstring i sach-
sisk protestantisk tonkonst har en ganska naturlig och enkel förkla-
ring: de med omsorg och kärleksfull uppoffring skötta protestantiska
kantorierna. Med »Kantorei> menade man ända till reformations-
tiden sångkörer, bildade av yrkesmässiga utövare av sång i kyrkans
och hovets tjänst. De funnos egentligen blott i de stora residens- och
biskopsstäderna, medan landsbygden i huvudsak låg öde och outnytt-
jad. Då emellertid det av den sachsiske kurfursten underhållna kan-
toriet i Torgau upplöstes 1529, beslöt staden på eget bevåg, fylld av det
friska protestantiska förtroendet till lekmännens egen kraft och
entusiasm, att upprätta ett eget kantori, bestående av skolgossar och
borgare och ställt under skolkantorns ledning. Sådan var början,
andra orter följde efter och ännu före århundradets slut var Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
