Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikhistoriska lärdomar 107
genomdraget som med ett nät av kantorier, vilka ej blott voro musika-
liska samlingspunkter utan också broderskap, hjälpföreningar till in-
bördes stöd (t. ex. sjuk- och begravningskassor) och de bästa sociala
elementens organ. : Väl överlevde de det trettioåriga krigets fasor och
asociala tendenser men gingo i stället under i rationalismens och den
konstfientliga pietismens tid, som hade till följd ett storartat förfall
på a capella-musikens område. Den fasta grundvalen för kantorier-
nas verksamhet var den gedigna sångundervisningen i skolorna, var-
till Melanchtons skolordning givit bestämda normer. (Vi ha själva
här i Sverige haft en likadant funtad musikundervisning vid skolorna
under 1500- och 1600-talet.) Om också inträdet i kantorian var fullt
frivilligt, så var inte, sedan man väl var dess medlem, tjänsten fri-
villig och ej heller ringa: varje söndag skulle två motetter uppföras,
likaså till lördagens aftongudstjänst och om det förekom ytterligare
någon vesper. Under festdagar var gudstjänsten fylld från början
till slut med flerstämmiga körverk. Från skolorna kom kurrendan-
kören av gossar, ur deras led rekryterades de s. k. adjuvanternas
skara, som bidrog att bestrida manskörstämmorna. Ur denna orga-
nisation framträda sådana män som Bacharna och deras samtida,
genom densamma möjliggöres deras arbete. Ty vare sig de heta
stadsmusikanter eller organister, var den utbildning de fått i städer
eller på landsbygd densamma, då det gällde den grundläggande sång-
utbildningen.
Det är alldeles tydligt, att kantoriverksamheten bedrevs på lång
sikt: den kyrkliga tonkonstens bästa verk skulle bli en allmän fol-
kets egendom, den polyfont behandlade koralen skulle tillhöra guds-
tjänsten lika naturligt och intimt som altarets prydnader och kloc-
kornas klang (för att tala med Kretzschmar).
Det är ej heller tack vare några tillfälligheter som Leipzig, det
sachsiska landets mest betydande universitetsstad, musikaliskt tager
ledningen för århundraden framåt och till stor del ännu hävdar denna
sin ställning inom Tyskland. Så se vi, huru den nya tyska visan lik-
som det tyska sångspelet taga fart och blomstra inom de sachsiska
studentkretsarna, innan de gå ut till andra delar av landet. Under
1700-talets första årtionde levde den tyska visan kvar mest blott
i studentkretsarna i Leipzig, där några samlingar sågo dagen som
handskrifter. Sperontes” Singende Muse an der Pleisse utkom där
1736, Gräfes Sammlung verschiedener und auserlesener Oden etc. i
Halle 1743 o. s. v. Överhuvud taget synas de flesta namnen i den
nyare tyska visans historia, möjligen Wolfg. Franck undantagen, allt-
ifrån Hiller till Berlinskolan, vara sachsare. Detta är inte någon till-
fällighet. Och Hiller själv! Vilken musikintresserad vet icke, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
