Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
betona efter melodien, slippa vanhelga
altaret med ett »Herrenvaremedéeeder»>
i n:r 39, >»mottågen» i Noréns Välsignel-
sen eller »människörna» i Gloria. av
1545. Den melodramatiska altarsången
fick en grundlig avhyvling ej mindre i
kyrkoh. Allards glänsande principutred-
ning av >»Altarsångens allmänna karak-
tär» än även vid de under doc. Lind-
bergs färla bedrivna övningarna. Icke
enbart angenämt var det väl för oss
prästerliga deltagare att få upp ögonen
för tallösa begångna försyndelser mot
den gregorianska sångens anda, men
mer än en utbrast vid Övningspassets
slut till sidokamraten: »Det här var nyt-
tigt!> Doc. Lindbergs fängslande fram-
ställning av den gregorianska sångens
historia och kyrkoh. Allards måttfulla
och tankeklara apologi för tidegärderna
fullständigade den teoretiska sidan av
saken. Varje morgon hölls matutin och
två kvällar vesper resp. completorium.
Ju mer nött och invand formen blev,
ju mer man slapp det beskäftiga inbör-
des frågandet, såsom inför en »upp-
sjungning», desto mer växte här fram
Kurser och möten
en gemensam gudstjänst. Nu var det
icke längre Övning utan allvar: själens
möte med levande Gud.
Koralen och orgelmusiken behand-
lades teoretiskt i doc. Lindbergs före-
drag om koralernas historia, kyrkoh.
Allards Bachföreläsning och musikdir.
Widéens föreläsning om <orgelns an-
vändning vid gudstjänsten, samt prak-
tiskt i och med övningar i koralsång samt
anvisningar i preludiering, särskilt i kyrko-
tonarter, i modulation, i beledsagning av
altarsången m. m., lämnade av musik-
dir. Widéen. Dessutom gavs en Bach-
konsert av musikdir. Stig Scherstén,
Lidköping, och utfördes av olika orga-
nister från stiftet ett urval av för guds-
tjänstligt bruk lämpad musik. Även vid
dessa instruktioner framhölls starkt kra-
vet på kyrklig stil. Dir. Widéen varnade
för meningslöst svammel och manade
till målmedvetet studium av och in-
levelse i det liturgiska momentet i guds-
tjänstmusiken.
Vi känna, att denna kurs var något,
som vi behövde här i stiftet. Må den .
icke bliva den sista i sitt slag!
IH.
Petrus de Dacia, ruinspel med text
av Josef Lundahl, musik av Friedrich
Mehler.
Visby har i
platsen för s. k.
sommar varit skåde-
ruinspel, och vilken
svensk stad har väl större förutsätt-
ningar? När därför Petrus de Dacia
annonserades, var det med stora förvänt-
ningar premiären emotsågs. Handlingen
är i korta drag följande. I första avd.
förföljes Petrus av rättstjänare och tar
sin tillflykt till Nicolaiklostret, där han
(med eller mot sin vilja) blir munk.
Andra avd. utspelas å en sydligare bredd-
grad, och där råkar han Kristina av
Stommeln, och i den tredje avd. blir
han, efter att förut svårt ha anfäktats av
sin kärlek till Kristina, korad till prior
i det förstnämnda klostret.
Denna ringa tillstymmelse till hand-
ling har förmodligen tillgripits endast
som anledning att göra musik, och resul-
tatet blir i många fall därefter.
Emellertid saknas ingalunda goda
uppslag. Den inledande hymnen (enl.
uppgift från år 1000) hade skickligt ut-
nyttjats såväl vokalt som instrumentalt,
och Petrus” prövning är en verkningsfull
scen med temats förändring från & till
3
i” och sö a en utmärkt stegring! Men
däremellan kommer stora delar idel
efterklanger från Italien, främst Puccini.
Mimis bekanta aria: »Ja, man kallar
mig . » tycks ha upprepade gånger
föresvävat komponisten. Det Gloria, som
sedan kommer, borde väl gestaltats an-
norlunda, än som nu var fallet. En
kontrapunktisk bearbetning av åtmin-
stone Amen hade försonat mycket!
Rent overklig är scenen med den
dödssjuka kvinnan. Det är svårt att
tänka sig henne vokalt sett kunna, åstad-
komma <:dessa <koloraturartade =ton-
gångar, oavsett undret, som i sinom tid
sker. Mera äkta verkade nunnekören
och framför allt Kristinas sång, som väl
blev aftonens glanspunkt.
Kristinas parti sjöngs av Valborg
Beer, vars välskolade stämma och mått-
fulla spel gav åhörarna den stillhet och
ro, man annars ofta förgäves väntade.
Priorns parti utfördes av Leon Björker,
vilken tyvärr hade en jämförelsevis ringa
roll. Så mycket mera fick man av huvud-
personens framställare, Gunnar Schyller,
vilken tydligen, särskilt i sista akten,
ansåg sig inneha huvudrollen i en bättre
operett. Och han sjöng inte alltid rent.
— Som den sjuka kvinnan hade Marie
Belitz en biroll utan större intresse.
Som regissör stod operasångare Rich-
ter. Komponisten dirigerade och höll väl
ihop såväl kör som orkester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
