Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Skrifkonsten - Ljudskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar, såsom Ptolemaios och Kleopatra, derefter äfven andra
ord och slutligen uttyda hela inskrifter. På den grund han
lagt har sedan en följd af framstående forskare bygt vidare
med den framgång, att äfven de längsta hieroglyfinskrifter på
de egyptiska templens väggar ej längre erbjuda någon olöslig
svårighet. Mycken hjelp har man härvid haft af bekantskapen
med koptiskan, ett dotterspråk till den gamla egyptiskan och
stående i ungefär samma förhållande till denna som italienskan
till latinet. Koptiskan talas visserligen nu ej längre, men
skriftliga urkunäer, affattade på detta språk, finnas ännu i
behåll. Man har på detta sätt kunnat uppgöra en formlig
grammatik och en tem ligen fullständig ordbok för det i så
många århundraden bokstafligen döda språket och slutligen
genom fyndet af en tredje, mycket längre trespråkig inskrift
— den så kallade Kanoposstenen, funnen af den tyske
forskaren Lepsius 1866 — haft den tillfredsställelsen att se
riktigheten af hela tolkningssättet fullständigt bekräftad.
Som vi här ofvan nämdfc, var egypternas skrift en blandning
af bild- och ljudtecken, kunde på en gång uttrycka ett
föremål samt vissa enkla eller sammansatta ljud. Hvarje bild
kunde utom det afbildade föremålet äfven beteckna alla de
ord, hvilka innehöllo samma konsonanter som bildens namn.
Yokalerna utelemnades öfver allt, der intet missförstånd kunde
uppstå.
Från bildskriften och den blandade bild- och ljudskriften
komma vi nu in på den rena bokstafsskriftens område. Här
som öfver allt har det fullkomligare långsamt, nästan
omärkligt utvecklat sig ur det ofullkomligare. Ljud- eller
bokstafs-skriften låg, som vi redan sett, till hälften färdig i den
egyptiska. Det behöfdes blott taga ett steg till, upphöra att
använda tecknen i deras bildliga betydelse och uteslutande
begagna dem som tecken för ljud, för att uppfinna, hvad vi förstå
med skrifkonsten. Hvar detta steg först tagits, känna vi ej med
visshet, men . mycket talar för, att det skett bland de semitiska
folken i vestra Asien, hvilka sedan mycket gamla tider stått i
beröring med egypterna och af dem mottagit inflytelser i många
riktningar. De semitiska alfabeten — foinikiska, hebreiska,
kal-deiska, syriska, arabiska — äro med hvarandra beslägtade och ha
sannolikt uppstått ur ett enda moderalfabet. Liksom i den
egyptiska skriften, äro de i sina äldsta former bilder af föremål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
