Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionde århundradet, då den lärde erkebiskop Gerbert af
Reims, sedermera påfve under namnet Sylvester II, skall ha
förfärdigat ett ur med hjulverk och lod.
Antaga vi än, att de första loduren ännu ej hade något
slagverk, måste de dock snart erhållit sådana, ty i tolfte
århundradet voro dylika ur redan mycket använda i klostren.
Mun-karne voro också då de enda urmakarne, ty först i fjortonde
århundradet hörja urmakare af lekmannaklassen och offentliga
stadsur omtalas. Italien, rheinlanden, Flandern och äfven
England hade före något annat land skickliga yrkesmän. Men
tornuren voro ännu så dyra, att till och med stora och
berömda städer länge dröjäe med att anskaffa sådana. 1332
erhöll Dijon det första tornuret, 1344 Padova, 1356 Bologna,
1364 Augsburg, 1368 Breslau, 1370 Strassburg
och Paris. Parisuret var förfärdigadt af den
herömde tyske urmakaren Heinrich von Wiek,
hvilken konung Charles V enkom för detta
ändamål kallade till E?ankrike. Tornuren voro
den tiden så otympliga verk, att de drifvande
loden vägde mer än 500 kilogram. Det wiekska
uret med lod af 250 kilogram och betydligt
minskadt buller förefaller derför redan som en
förfining. Det visade ocb slog för öfrigt endast
timmar, men tjenstgjorde i fem århundraden
ända in på konsulatets tid. Mindre verk till
bruk i bostäderna förfärdigades äfvfen’redan i 70
fjortonde århundradet, men an sågos ännu för en
utomordentlig lyx. Så egde konung Philippe den sköne ett
sådant enskildt ur, sannolikt det enda, som fans i hans rike.
Det var införskrifvet från Niirnberg, en stad, som mycket
tidigt höjde sig till rang af en urmakeriets hufvudort och länge
bibehöll sig som sådan.
Ett urverk hestår af flere i livarandra gripande hjul, som
af ett lod eller en spänd fjäder sättas i rörelse. Denna
rörelse skulle dock vara vida hastigare, om ej anstalter vore
träffade, hvarigenom hon tyglas och regleras, så att verket
endast skrider framåt med små steg, omvexlande med korta
uppehåll. Denna oumbärliga del af uret kallas gång, och
med honom är på pendeluren pendeln och på fickuren den så
kallade oron förbunden, Betraktar man ett väggur eller ep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
