Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I hvarje rätt konstruerad gosses lif kommer en
tid, då han känner en rasande längtan att gå
någonstans och gräfva efter en dold skatt. Denna längtan
kom en dag plötsligt öfver Tom. Han rusade ut för
att finna Joe Harper, men utan framgång. Sedan
sökte han Ben Rogers, men han hade gått ut och
fiskat. Strax därpå stötte han på Huck Finn med
Röda handen. Huck skulle passa utmärkt. Tom
förde honom till en undangömd plats och
framställde saken i förtroende. Huck befanns villig.
Huck var alltid villig att låna sin hand åt företag,
som erbjödo förströelse och icke fordrade kapital, ty
han hade ett brydsamt öfverflöd på det slags tid,
som icke är pengar.
»Hvar ska’ vi gräfva, Tom?» sade Huck.
»Å, mest hvar som helst.»
»Jaså, ä’ det doldt öfverallt?»
»Nej bevars, det ä’ det inte. Det ä’ doldt på
rysligt egendomliga ställen, Huck — ibland på öar,
ibland i ruttna kistor midt under ändan af en gren
på någon gammal multnad trädstam, just där
skuggan faller vid midnatt, men mest under golfvet i
spök-hus.»
»Hvem gräfver ned det?»
»Kors, röfvare, förstås — hvem tror du eljest
det skulle vara? Söndagsskolsuperintendenter
kanhända?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
