- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
197

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lämnade därpå påsen åt denne, som nu låg på knä
i ett hörn och gräfde med sin bowieknif.

Gossarna glömde på ett ögonblick all den
fruktan och ångest de utstått. Med glupska ögon
följde de hvarje rörelse af de båda karlarna. Hvilken
lycka! Dess glans öfvergick allt hvad man kunnat
tänka sig! Sexhundra dollars var tillräckligt att
göra ett halft dussin gossar rika! Detta kunde
kallas att gräfva efter skatter under de lyckligaste
utsikter — ingen förarglig ovisshet om hvar man
skulle gräfva. De knuffade på hvarandra litet
emellan — vältaliga knuffar och lätta att förstå,
ty de menade helt enkelt: »Säg, ä’ du inte glad
öfver att vi ä’ här?»

Joes knif stötte emot något.

»Hvad nu då?» utbrast han.

»Hvad ä’ det?» frågade kamraten.

»En halfrutten bräda — nej, jag tror det ä’ en
kista. Kom hit och hugg i, så får vi se hvad det
ä’ för godt. . . Behöfs inte, jag har brutit ett hål.»

Han stack in handen och drog den tillbaka igen.

»Människa, det ä’ pengar!»

De två männen undersökte denna handfull
mynt. Det var guld! Gossarna ofvanpå voro lika
öfverraskade som de och lika förtjusta.

Joes kamrat sade:

»Låt oss raska på med det här. Det ligger
en gammal rostig hacka bland ogräset i hörnet på
andra sidan spisen — jag såg den alldeles nyss.»

Han sprang dit och hämtade gossarnas hacka
och spade. Indian-Joe tog hackan, betraktade den
noga, skakade på hufvudet, mumlade något för sig
själf och började därpå begagna den.

Kistan var snart uppgräfd. Den var icke
synnerligen stor; den var järnbandad och hade varit
mycket stark, innan de många åren skadat den.
Karlarna betraktade skatten en stund under salig
tystnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:20:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free