- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
232

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»O, Tom, bry dig inte om läderlapparna, låt oss
gå tillbaka den vägen! Det tycks oupphörligt bli
allt värre och värre för oss.»

Tom stannade.

»Hör!» sade han.

Djup tystnad rådde, så djup, att de till och
med tydligt kunde höra hvarandras andhämtning.
Tom ropade; ekot fortplantade sig genom de tomma
gångarna och dog bort på af stånd i ett svagt ljud
liknande ett skrockande hånskratt.

»O, gör inte om det, Tom, det ä’ för hemskt!»
sade Becky.

»Det ä’ hemskt, men det ä’ ändå bäst att
göra det, Becky, för det kan hända, att di hör oss,
ser du.»

Detta »kan hända» var till och med ännu
hemskare och mera isande än det spöklika skrattet,
så tydligt förrådde det ett döende hopp. Barnen
stodo stilla och lyssnade, men utan resultat. Tom
gick nu genast tillbaka samma väg man kommit och
påskyndade sina steg; men det dröjde icke länge,
förrän en viss obeslutsamhet i hans sätt förrådde en
annan fruktansvärd omständighet för Becky: han
hittade icke vägen tillbaka!

»O, Tom, du gjode inga märken!»

»Ett så’nt dumhufvud jag var, Becky, ett så’nt
ärkenöt! Jag tänkte aldrig på att vi skulle behöfva
gå samma väg tillbaka! Nej, jag hittar inte vägen
det ä’ en röra alltihop.»

»Tom, Tom, vi ä’ förlorade, vi ä’ förlorade!
Aldrig, aldrig kan vi komma ut från det här
förfärliga stället! O, hvarför skilde vi oss nånsin från de
andra?»

Hon sjönk till marken och brast i så
fruktans-värdt häftig gråt, att Tom förfärades vid tanken,
att hon möjligen kunde dö eller förlora förståndet.
Han satte sig bredvid henne och lade armarna kring
henne; hon dolde ansiktet vid hans bröst, hon smög
sig intill honom och gaf luft åt sin förskräckelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:20:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free