Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sak i skuggan tillsvidare, för att först låta den träda i
dagen, sedan drottningen oåterkalleligt brutit med kejsarinnan
och slutit sig till Frankrike. Danmark åter ville i
förlofnin-gens erkännande fastställa ett hufvudvilkor för hattens
förbindelse med hofvet, hvilken utan denna saks bestämmande på
förhand skulle blifva mycket bräcklig. Hattcheferna läto allt—
jemt påskina något hopp att beveka Lovisa Ulrika, som,
sedan hennes broder i Preussen ogillat hennes planer,
åtminstone ej längre tänkte på prinsessan af Schwedt såsom
en-för prins Gustaf lämplig brud. För att vinna tid låtsade
sig äfven drottningen sjelf stundom lyssna till Scheffers
föreställningar. Emedan konung Fredrik V naturligtvis heldst
ville se saken bragt till ett önskligt slut genom Lovisa
Ulrikas samtycke, gaf han tvenne gånger — i slutet af
Augusti och i slutet af September — hattcheferna anstånd på 3
k 4 veckor, efter hvilken tids förlopp han först ville på
andra vägar genomdrifva sin afsigt. Derefter lät danska hofvet
ej längre gäcka sig af Breteuils och hattarnes förespeglingar,
att drottningen nog omsider skulle gifva med sig, emedan
prins Gustaf, som märkt nationens böjelse för Sofia
Magdalena, verkligen alltmera uppgifvit sin motvilja för
förlofnin-gen och öppet förklarat, att han vilie ingå detta äktenskap
eller intet. I sjelfva verket rågade hattarne knappt för
drottningen vidröra frågan. Danska hofvet tog allt
bestämdare sin tillflykt till de ryska och engelska ministrarne och
deras vid riksdagen herskande anhängare, och förklarade i
början af November för sina fordna vänner, att det måste
anlita mössorna om understöd. Löwenhjelm — den nye
premierministern — bragte den 4 November saken å bane
i rådet7).
Prinsen, om hvars tanke rådet först gjorde sig underrättadt,
erkände sin böjelse för prinsessan, men tilläde snart att,
emedan förbindelsen åsyftade försoning mellan båda grenarne af
det oldenburg8ka huset, skulle han önska någon utväg till
sin faders tillfredsställande. Han syftade dermed på ett för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
