- Project Runeberg -  Om kejsarinnan Catharina IIs åsyftade stora nordiska alliance /
40

(1863) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slag, genom bvars framställande hattarne velat ådagalägga
sitt nit, att nemligen Adolf Fredriks eventuella förbindelse
af är 1750 angående Holsteins utbyte mot Oldenburg ocb
Delmenhorst blefve upphäfd och att konung Fredrik V för sin
sons räkning afstode från biskopsdömet Lübeck. Prins
Gustaf hade, dock utan hopp om framgång, endast af sonligt
undseende talat så* Danmarks minister anmärkte äfven, att
det ej kunde medgifva konung Adolf Fredriks fordran att
lösas ifrån en förbindelse för att uppfylla en annan. Kfter
fruktlösa underhandlingar med konungen lät senaten
ändtli-gen genom två sina medlemmar officielt begära hans svar,
hvilket innehöll, att giftermålet ej var fionom behagligt, men
att han dock ej ämnade binda sin sons händer.
Kronprinsen, sammalunda tillspord, förklarade aktningen förfadrenså
strida mot böjelsen för prinsessan, att hän önskade
betänketid. Underhand lät han dock rådet erfara sin benägenhet
och det var bekant, att uppträden mellan Lovisa Ulrika och
hennes son med anledning af frågan egt rum. Rådet gick
derlöre sin väg och öfverlemnade frågan om det danska
giftermålet till secreta utskottet. Vid denna tid (i Sept. 1766)
hade Danmark försäkrat sig om Rysslands uppriktiga
understöd, hvilket det nu mer än någonsin behöfde8).

Så väbinnadt Ryssland var, hade det dock för att lägga
sista hand vid verket velat* vara förvissadt att ega Danmarks
vänskap odelad. Österman fordrade derföre till en början
såsom af sig sjelf, att Danmark skulle understödja mössorna
med penningar, förtroligt närma sig deras ledare och alldeles
icke inblanda motpartiet. Förgäfves föreställde danska
ministrame i Stockholm och Petersburg dels obilligheten af
att begära, det deras herre skulle lemna anfallsvapen mot
sina gamla vänner, dels nödvändigheten att ej göra
giftermålet till en partisak. Ryssland yrkade på sin fordrans
uppfyllande, ty Mars-förbundet skulle tjena till intet utan
samverkan mellan de förbundne. Det vägrade att underteckna
Salderns instruetioner, intill dess Danmarks löfte om pennin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:21:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tncath/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free