Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tiden betydde, bevisar redan den enda omständigheten,
att det ingenstädes var stadgadt, med hvilka eller huru
många riksråd konungen skulle samråda. Också ansåg
sig konungen så litet tvungen att före ett besluts fattande
höra sitt råd, att ej blott förbund blifvit slutet, utan äfven
krig förklaradt, utan att rådet i ämnet blifvit hördt.
Ständerna åter — fastän ny lags stiftande enligt gamla
konungaeden tarfvade folkets bifall — egde i detta afseende
enligt bruk och gällande riksdagsordning svårligen mera
än en rådgifvande röst; sjelfva beskattningsrätten tillhörde
knappast mera än till principen svenska folket. Icke blott
hade konungen allena rätt att förfoga öfver rikets
tillgångar; han kunde ock, för att få nya gärder beviljade, vända
sig efter behag än till allmän riksdag än till
utskottsriks-dag, än till provincialmöten, ja! någon gång har till och med
ett landskaps bifall fått gälla för allas, eller konungen sjelf
beslutit en ny gärds belopp och blott öfverlemnat dennas
fördelning åt en så kallad utskottsriksdag, hvars
sammansättning han sjelf bestämt.
Grundsatsen, att riket skulle styras med råds och
ständers samverkan, var sålunda blott i allmänna ordalag
uttalad, men kunde i tillämpningen tänjas allt efter
vidden af konungens dristighet och förmåga. Blott under
förmyndarestyrelser, då konungamagten förlorat sin enhet,
hafva råd och riksdag i lagens såväl bokstaf som
tillämpning intagit en fastare och betydelsefullare plats. Under
fullmyndig konungs tid hafva de sväfvande
grundlagsbu-dens tolkning berott på hans egenskaper,- om än de
con-stitutionella banden icke under alla omständigheter varit
lika tänjbara. Gustaf Wasas söner och ännu mer hans
store sonson nödsakades af rådets och adelns sociala magt
att på deras vilja fästa långt större afseende, än det,
hvär-till grundlagarnes sväfvande ord kunnat tvinga; adeln, som
under de stora krigen kom i besittning af en allt större
mängd af kronogods och skatterättigheter, vann dermed
ökad betydenhet, och rådet representerade de mägtigaste af
denna mägtiga adel. Gustaf Adolf och hans närmaste efterträ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
