Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leinna mig uti vår dyre konung Gustafs bänder. Han har
utlåtit sig: Jag är icke frälse, icke ofrälse. Låtom oss
antaga hans medlande. Väntom med förtröstan af de
andra stånden, att så visst svenskt blod rinner i deras ådror,
så kunna de ej vara emot, då en stor och svensk konung
vill medla till enighet. Han har ingen annan förmån att
söka, än den, som befordrar tillika allas vår. Betraktom
rätt vårt tillstånd för att se, om det ej är tid! . . . Här
åberopas lagen att icke kunna företaga ett sådant vigtigt
ämne, utan det kommer genom rådkammaren. Jag vill
medgifva lagen vara sådan. Men hvar är lagen? Visäga:
här är grundlag, här är privilegier. De andra säga: här
är ingen lag, inga privilegier. Det är frågan. Hur skall
den afgöras, och hvart leder det? Jag kan ej se det, men
det vet jag, att när vi stodo här sist, bekymrade öfver de
andra ståndens svar, väntade jag ej att få se en sådan
väg öppnad för oss. .. . Låt oss icke ett ögonblick
uppskjuta att med en hederlig deputation, anförd af vår
landt-marskalk, gå upp till vår allernådigste honung, att Jacka
honom för det han vill vårda sig om sitt folk och sjelf
arbeta uppå att återställa fred, enighet, förtroende och
laglydnad”. Häruti förenade sig sedermera Lejonmark,
Sv. Bunge, Liljehorn, Uggla; de sågé ingen annan utväg,
då hänvisning till de tydligaste grundlagsbud ej verkade
hos medstånden. Men alla mössornas förnämsta män,
Essen, Gyllensvahn, Durietz, Bidderstolpe, Billberg, Frietzky,
Reuterholm, yrkade outtröttligt, att öfverläggningen såsom
olaglig borde afstanna. På Pechlins fråga, om
landtmar-skalken lofvat föredraga konungens önskan, sade sig den
uppskrämde mannen ej kunna svara, då han utan
ståndets anmodan ej dristade redogöra för konungens yttrande.
Christer Horn lemnade konungens yttrande derhän, men
frågade: "Hurudan är vår belägenhet? Stå vi icke i
contrast med de andra tre stånden?–––––Näst Guds hjelp
ser jag ingen annan utväg, än att ridderskapet och adeln
vänligen anmodar de öfriga stånden att med dem genom
deputerade i underdånighet tillåta Kgl. M:t att söka bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
