Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nens jnactivitet öfverflödigt; adeln trodde sitt bifall kunna
öka denna benägenhet ocli biträdde förslaget, dock med
det förbehåll, ått dermed ej åsyftades någon ändring af
grundlagen.
Tvenne långa sammanträden — d. 10 och 11
Februari — ändades, utan att kunna finna någon lösning;
svårigheten var, att ingen ville taga första steget till
eftergifter, att man å båda sidor ville vinna så mycket som möjligt.
Ofrälse ståndens medlemmar höllo derpå, att den af
expedi-tioris-deputationen inskickade konungaförsäkran vore af
rik-sens ständer beslutad och borde till konungen afgå. Det
svarades, att adelns ledamöter ej deltagit i expeditionen;
snarare vore deras projekt det rätta, ty om de ändringar,
som deri vidtagits med 1751 års försäkran, voro alla stånd
ense. Att de tre stånden förklarat, det adelns privilegier
ej vore angripna, gjorde ej tillfyllest. Under täckelset af
en sådan förklaring skulle ju adeln kunna beröfvas alla
sina privilegier. Dessutom månde det med privilegierna
förhålla sig huru som helst, konungaförsäkran finge, såsom
grundlag, ej expedieras utan älla ståndens bifall. Hvad
var nu att göra? Å båda sidor erkändes
nödvändigheten att få slut på ståndsstriden, för att kunna sysselsätta
sig med det lidande fäderneslandets återupphjelpande.
Hvartdera partiet kastade emellertid ifrån sig skulden för
kröningens förhindrande. Bönderna förklarade för
hemmavarande medbröders räkning till protokollet, att de vore
utan skuld. ”Mina höggunstiga herrar af ridderskapet
och adeln" — så slöt en af dem — "det är i dag ett år
sedan högtsalig H;s Kongl. Maj:t med döden afled — det
är nu 8 månader, sedan riksdagen börjades, och ännu är
ej slut- på Svea konungaförsäkran. Jag beder för Guds
och menniskors skull, att vi tänka på en fattig allmoge i
landet, som underhåller sina fullmägtiga att försvara dess
rätt. Det vore högst äfventyrligt att sätta den i fråga,
ty när hungersnöd är i ett land, är rådligt att handtera
varsamt med folkets i lagarne förvarade rätt”. Eudbeck
hade emellertid utsagt sanningen; ”det vore ytterst farligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
