Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
äro representationens former lika obestämda som någonsin.
Allmänna riksdagar, utskottsriksdagar och landskapsmöten
omvexla med hvarandra. Dessa sednare rådslå utan inbördes
förbindelse, hvart för sig. Utskottsriksdagarne voro icke ens,
sedan de i 1634 års regeringsform blifvit lagliga, till sin
sammansättning likformiga. För de allmänna riksdagarne
kände man denna tid knappast behofvet af att få bestämdt,
huru rösterna skulle beräknas för ett riksens ständers
beslut. Man var icke ens liktänkande om ståndens antal,
huruvida rådet och krigsbefälet skulle anses för serskilda
stånd. Gerder och utskrifningar beviljades af råd, adel
och krigsbefäl för sig, af hvart och ett bland de andra
stånden serskildt. Styrelsen egde hopjemka de olika
ståndens beslut 9). Sammanhållning och politiska planer funnos
blott hos den gamla adeln, hvars magt, fastän konungens
numera underdånig, dock genom de stora krigen tillväxte;
men denna magt fann, i samma mån den förkofrades, i de
andra ståndens afvoghet sin motvigt. Alla dessa riks- och
landskapsmöten hafva väl medfört den oskattbara fördel, att
regenten kunnat både lätt meddela sina afsigter åt folket
och lära känna dess tillstånd, men de göra närmast
intrycket af underhandlingar, vid hvilka regeringen ej för sin
vilja kunnat möta något motstånd hos en magt, inom sig
hvarken likformig eller enig. Tidehvarfvets stora
konungar allena gåfvo sammanhållning åt denna mångfald och
tryckte derigenom — säger Geijer — sin pregel på
folk-karakteren. Emot den representation, vi sökt skildra,
stod också konungamagten redan tidigt med verksamma
organer, först i den godtyckliga skepnaden af ett hatadt
Geijer; Representationsfrågan, Förra Afd. VI. sidd. 248—252. Tre
föreläsningar, sidd. 403 ff. lluru litet hvarje stånds frihet i
beskattningsfrågor stundom aktades se Skand. Handl. XXII. 229, 236. Här förtjena
ock anmärkas adelns ord i en skrifvelse till drottningen 1650: alltid förr,
heter det, "hafver man med all möjelighet vinnlaggt sig att alle samtlige
ständers svar måtte öfverensstämma; Till den ände låtit hvar sin mening
och dess innehåll det andra förstå och deröfver underkastat sina fattade
svar E. K. M:s censur, på det intet måtte ojemnt deruti finnas, utan alle
tillika och med jemlikt uppsåt E. K. M:s nådigste begäran uppenbarligen
i rikssalen möta ". Skand. Handl. XXIII. 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
