Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning: Allmänna anmärkningar om den s. k. Frihetstidens statsskick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast det, att man med dylika varningar trodde sig
kunna befordra konungamagtens återinförande, är härvid
vig-tigt; det visar adelns inbördes oenighet. Hvar och en vet,
det konungens försök att genom bönderna vid riksdagen 1723
återförskaffa sig en skälig magt blott förde till en försoning
mellan de tre högre stånden på det fjerdes bekostnad; men
hurn litet denna af omsorgen om en falsk frihet framkallade
försoning egentligen var värd, röjes deraf, att redan innan
samma riksdags slut de ofrälse stånden söndrades ifrån adeln
med en bitterhet, hvartill intet af de föregående mötena visar
något motsvarande. Anledningen dertill var, att
borgareståndet föreslagit några kanske väl anspråksfulla åtgerder, genom
hvilka den punkten i reg.-formen skulle försäkras om
efterlef-nad, att ingen för sitt ringare stånd borde förskjutas från en
tjenst, till hvilken han eljest vore skicklig; adeln och
krigsbefälet förbundo sig att nu och framdeles med lif och blod
försvara företrädesrättigheter, hvilka de ofrälse stånden aldrig
er^ännt, och det var blott för alla farliga ytterligheters
undvikande, som dessa sednare läto frågan uppskjutas till en annan
riksdag, sedan de dock ingått en förening att med alla krafter
försvara jemnvigten mellan de fyra stånden och hvarjes
frihet 5 6). Det synes derföre sannolikt, att, om
riksrådet’fortfarit att i vigtiga mål vara enigt, skulle dess styrelse ännu
länge kunnat föras temligen oberoende af ständerna,
sysselsatta som dessa voro att förvärfva och försvara serskilda
rättigheter eller företräden; men redan vid följande riksdag
hade förhållandet ändrat sig. Inom rådkammaren hade en
meningsskiljaktighet yppat sig angående den utrikes
statskonsten, hvilken såväl genom sin vigt som sin svårighet
bäst egnar sig till stridsämne för en stor församling, i 720
års reg.-form förbehåller riksrådet att mellan riksdagarne
afgöra de utrikes ärendena, och dock föll den utrikes
statskonstens bestämmande helt och hållet i ständernas magt,
sedan rådet blifvit deladt i två skarpt skiljaktiga meningar,
af hvilka den ena för att blifva segrande lika mycket be-
5) Den häftighet, hvarmed denna strid fördes, synes bäst af hit-
hörande acta i Skandin. Handl. XXXIII, 338—432.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
