Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portens och Rysslands fredslut under fransk medling. Verkan i Stockholm af underrättelsen härom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att skaffa äfven denna Portens fiende fred. Det hade dock
nu blifvit af mera vigt än förut att förmå Porten till det
erbjudna anfallsförbundets ingående; liksom den genom att
gifva Ryssland fred skulle göra Sveriges beslutade
tropprörelser fåfänga, så kunde den å andra sidan genom krigets
fortsättande göra Sverige en dubbel nytta, sedan Ryssland
blifvit dess enda fiende. Förgäfves höjdes tviflande röster om
sannolikheten af det fruktade fredsslutet; Österrike kunde
utsprida de gängse ryktena för att ursägta sin enskilda fred;
Ryssland kunde ytterligare gifva dem fart för att höja sitt
anseende, men otroligt vore, att Porten kunde bevilja sådana
villkor, som Ryssland sannolikt skulle fordra. Svenska
styrelsen beslöt att affärda ett ilbud till Porten med
föreställningar, att Sverige blott afvaktade dess utlåtande om
förbundet för att fullborda sina påbörjade anstalter; och man
sökte göra det ifrågavarande förbundet så lockande som
möjligt för Porten. Envoyéerna hade blifvit instruerade att
hos divan utverka subsidier, hvilka ej fingo belöpa sig till
mindre än tre millioner piaster; det sattes nu i fråga, om
Sverige ej borde afstå från detta anspråk. Flera riksråd
påstodo väl, att samma skäl, hvilka förut förmått styrelsen
att bestämma en så stor subsidiesumma, ännu gällde och
att Portens tillgångar dessutom borde anses förökade, sedan
den blifvit befriad från sin ena fiende; dess håg att fortsätta
kriget skulle visserligen ej bero på storleken af de subsidier,
Sverige fordrade; och Åkerhjelm föreställde väl, att
ständerna gjort räkning på ett så stort understöd, år 1737 af
Porten sjelf erbjudet, då de öfverslagit Sveriges tillgångar
till ett krigs förande. Men de flesta rådsherrarne ansågo,
att anspråket på subsidier borde uppoffras åt det långt
vä-gendtligare ändamålet att förekomma fredsslut mellan
Ryssland och dess fiende i söder; ingen rimlig uppoffring vore
för stor, blott detta mål kunde vinnas. Det beslöts derföre,
att envoyéeme i Constantinopel skulle lemnas fria händer
att sänka eller alldeles afstå ifrån de begärda
subsidierna, men befallas att skyndsamt söka få förbundet mot
Ryssland undertecknadt; med denna befallnings affärdande
skulle dröjas, till dess Tessins dagligen väntade berättelse
5*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
