Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portens och Rysslands fredslut under fransk medling. Verkan i Stockholm af underrättelsen härom - Nödvändigheten för styrelsen att verkställa transporten till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörande Fleurys tanka om det svensk-turkiska
anfallsförbundet hunnit ankomma2 3 *).
Denna väntan gjorde hela det fattade beslutet fåfängt.
Redan några dagar efter fredens afslutande mellan Porten
och den österrikiska getieralen, hade också Rysslands ombud
i Belgrad å sitt hofs vägnar undertecknat fredsvillkoren, som
visserligen föga motsvarade de förhoppningar, hvilka den
ryska fältmarskalken Mlinnich kunde hafva rätt att hysa, då
han med en i alla årens fälttåg segrande här stod i hjertat
af Moldau. Mlinnich besvärade sig också öfver freden, men
hofvet i Petersburg, som fruktade ett dubbelt krig, afstod
för en tid från eröfringar åt söder, hvilka det under säkrare
omständigheter framdeles kunde återtaga. Underrättelse om
denna fulländning af freden i Belgrad ankom till
Stockholm d. 2 October. På ett turkiskt anfallsförbund hade den
svenska styrelsen således förgäfves byggt sina djerfva planer
och hade numera af Ottomaniska Porten ingen annan hjelp
att hoppas än den, hvilken envoyéerna redan genom sin
instruction voro befallde att söka för det fall, som nu
inträffat. Wore alla förhoppningar på Portens biträde till ett
angrepp mot Ryssland ute, så kunde dock ett angrepp från
det sednares sida gifva anledning till den beklagliga fredens
upplösning; ett försvarsförbund mot Ryssland var allt, hvad
som återstod att söka hos Porten, och för ett sådant
förbunds grundläggande skulle envoyéerna förmå densamma till
att antingen i sjelfva fredshandlingen eller uti en serskild
bilaga dertill förklara sig icke ämna fördraga ett angrepp på
Sverige8).
2) Instr. för en v. Höpken och Carlsson; d. Ii Julii 1739. §. 4.
Utrik. Rådspr. d. 20, 22, 26, 27 och 28 Sept. Åkerhjelm, Lagerberg,
Nordenstråle och Posse ville, att Sverige skulle vidblifva den engång
begärda subsidiesumman. Gyllenborg yttrade i rådet d. 26 Sept.:
"Jag hfiller före, att sakerna äro hos oss så vida komna, att vi på
allt mensk- och möjeligt sätt böra söka att facilitera och befordra
vårt allianceverk med Porten mot Ryssen, ja också, hvad mera är,
att vi hade orsak, om rikets tillstånd så vore, att gifva Porten några
millioner, allenast att den ville continuera kriget emot denna vår
granne,"
3) Gyllenborg till Tessin d. 2 Oct. Instr. för envoyéerna d. 11
Julii 1739. §. 7. Utrik. Rådspr. d. 13 Oct
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
