Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beslut att söka andra bundsförvandter i Portens ställe. Tessins uppmuntringar och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egde ingen annan vän. Tessin blef derföre befalld att
föreställa Cardinal Fleury angelägenheten af att sätta Sverige i
stånd till att nu låta dess rättmätiga harm mot Ryssland
utbryta, innan detta hunnit återvinna sina krafter och blifvit
en farlig bundsförvandt med Frankrikes fiender; han borde
också begära cardinalens råd och biträde för vinnande af
andra magters vänskap 8).
Tessin var det förbehållet att skingra den nedslagenhet
och förvirring, som felslagna förhoppningar uppväckt hos
svenska styrelsen. Redan hans första bref om fredsslutet i
Belgrad synes hafva återgifvit rådplägningarne deras lugn
och ett bestämdt mål. Han anförde franska hofvets ursägter
för framgången af dess medling; och i sjelfva verket kan
svårligen Frankrikes mening hafva varit någon annan än
att befria Porten från en af dess fiender, emedan den ej i
längden skulle kunnat uthärda striden med dem båda; ty
att Österrike eller Ryssland försvagades af ett turkiskt krig
kunde ej vara Frankrike emot. I Paris försäkrades det ock,
att så snart Kejsaren lät underhandla med sig med någon
liknelse till framgång, hade Villeneuve fått befallning att
söka utestänga Ryssland från all delaktighet i freden; men
Rysslands ombud hade varit färdigt till alla eftergifter och
befallningen till Villeneuve hade svårligen hunnit fram före
fredens afslutande. ”Enär*, sade franska hofvet, Men ena
delen allt tillbjuder och den andra allt emottager, kan en
medlare ej hindra verkets fortgång, så framt han ej vill göra
sig misstänkt och vanhedra sitt medlareembete.” Men om
man oaktadt alla dessa försäkringar ej kunde frikänna
cardinalens fredskärlek eller Villeneuves egennytta ifrån all skuld
till freden, så vidade sig franska hofvet åtminstone färdigt
att godtgöra felen. Enskilda, skarpt klandrande skrifvelser
hade afgått till Villeneuve och han skulle befallas att hädan-
8) Utrik. Rådspr. d. 4, 10 och 15 Oct. samt prot. vid en
förberedande öfverläggning mellan riksråden Gyllenborg, Adlerfelt,
Lagerberg och Akerhjelm samt statssecr. Celsing i mindre rådkammaren
d. 11 Oct. Kongl. Maj:t till Tessin d. 15 Oct. — Fleurys ogillande
af transporten och Tessins svar omtalas i Secr. Prop. d. 8 Dec. 1740.
Jfr. Geyer; 1. c. sid. 76.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
