Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - (1742) Frankrikes medling reqvirerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans herre måste söka att skaffa sin trogne bundsförvandt
Sverige sådana villkor, som fordrades för dess
tillfredsställande och säkerhet, heldst han visste, att Sverige både hade
egen förmåga och kunde finna bundsförvandter att verkställa
sina anslag. När man dertill med visshet fått veta, att Prins
Contis planer, hvilka Fleury aldrig varit rätt gunstig,
blif-vit alldeles slagna ur hågen, och när man fått höra, huru
Amelot förebrått Chetardie hans okloka inblandning i så
skarpa ord, att Gyllenborg måtte för att blidka honom
skriftligen uttala Sveriges förtroende till hans medling, så
förminskades tilliten till Frankrike föga af dettas ständigas
varningar att rätta anspråken efter krafterna. Frankrikes
medling antogs med uttalande af tacksamhet och förtröstan
äf-ven af män sådana som Åkerhjelm och Erik Wrangel.
Den sednare föreställde, huru mycket snarare en god fred
kunde vinnas genom att skyndsamt omfatta Frankrikes
välvilliga medling — heldst dettas planer syntes hafva
framgång öfverallt i Europa — än genom att med tömd kassa
och med troppar, utmattade och hopsmälta af sjukdom, brist
och ett sent vinterfålttåg, gifva sig in i ett vidt utseende
krig, hvilket sannolikt ej kunde föras annorlunda än
defensive och således utan vinning. Rådet uppdrog Chetardie
genom Lanmary, att tillträda sitt medlarekall genast, så att
man före kejsarinnans kröningsresa fick veta, hvad man hade
att rätta sig efter. Kexholm och Wibörg skulle ej
oefter-gifligen fordras som preliminair, ifall de syntes kunna* vinnas
i sjelfva freden. Icke förr än Elisabeth underrättat svenska
konungen om sin thronbestigning och utnämnt sina
underhandlare, ville Sverige utse sina. Kunde ej uppgörelse om
någon beqväm underhandlingsort på gränsen träffas mellan
Lewenhaupt och Chetardie skriftligen, skulle den sednare
kalla Nolcken till sig såsom till sitt råd, ty Sverige skulle
ej synas taga första steget 6). — Vid Nolckens instruerande
undvek man intet med sådan sorgfållighet som att först sy-
6>) Utr. Rådspr. d. 21 Januarii, 1, 3, 8 Februarii 1742. Gyllenborg
till Tessin d. 2, 5 Febr. Tessin till Gyllenborg d: <9, 15 Januarii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
