Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. O. Lagercrantz; hans resa till Moscau och fängslande sedermera. Officerarnes uppstudsighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige de ofta förespeglade fördelar eller anförtro sig åt
medlarens billighet. Till större säkerhet hade Lagercrantz
förbundit sig att inom sex dagar i Lascye händer nedlägga en
bekräftelse härpå, undertecknad af generalen och alla i
Fre-drikshamn närvarande högre officerare till och med
öfver-starne; emellertid skulle kejsarinnans generaler genast få
ordres att innehålla med alla fiendtligheter, under det
Lewen-haupt å sin sida förblefve overksam och generalerna sig
emellan komme öfverens om tid för afvaktande af de
svenska fredscommissariernas ankomst. Uteblefve — hvilket vore
alldeles osannolikt — generalens och officerarnes bekräftelse,
borde det vara båda sidornas generaler förbehållet att få
handla efter godtfinnande. — Ministéren hade härpå svarat,
att förslaget väl förtjent uppmärksamhet, om det icke
kommit från en enskild person, som till sådant ej hade uppdrag;
det hade varit utan värde, om också generalen sjelf och hela
arméen det underskrifvit, ty sådant borde komma från
konungen och rådet. Samma dag, d. 12 Mars, hade öfv*
Lagercrantz återvändt till Petersburg, på hvilken väg han skulle
hafva sett en mängd foror och rekryter för arméens behof.
I Petersburg, der han nu funnit hela generalitetet församladt,
skulle allt hafva liknat sig till uppbrott, hvilket äfven de
derstädes fångna svenskarne, Wrangel, Wasaborg och
Höp-ken ansett förestå* Utan uppehåll hade Lagercrantz begifvit
sig vidare till Fredrikshamn.
Han förteg naturligtvis för Generalen, hvarföre han
egentligen velat till Moscau och hvarföre han dröjt der,
hvarföre han vågat så mycket för att få vapenhvila förnyad
och underhandling öppnad. Hertigens af Holstein
kammarherre Brummer hade verkligen skaffat honom tillträde hos
sin herre, som försäkrat om sin förkärlek för Sverige och
synes hafva låtit förstå, att han sjelf vid en blifvande
freds-handel ville framställa sina anspråk på thronföljden. Och
hvad skulle Lewenhaupt hafva sagt, om han fått se den skrift,
hvari öfversten lemnat Chetardie den mörkaste målning
af-svenska arméens elände, tecknande sin general eom en
skrytsam dåre utan ringaste erfarenhet i krigskonsten? Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
