Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådplägning om ständernas sammankallande. Förhållandet till främmande magter. Frankrikes tanke om riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var vid den tiden nöjd att få Danmarks försäkran om dess
böjelse att oaktadt alla Rysslands frestelser vilja hålla fred
med Sverige; han hoppades att sedermera få neutraliteten
beväpnad, och efterhand drifva det till deltagande. Den
likgiltighet för Danmark, hvilken de Svenska diplomaterna å
sin sida visade i första glädjen öfver Elisabeths revolution,
lemnade snart rum för nya försök att till Sveriges fördel blanda
Danmark i leken, då de beräknade frukterna af den ryska
hvälfningen läto vänta på sig. Man smickrade sig en tid
med hoppet om stridskamratskap med danskarne, som
fruktade för hertigens af Holstein nära förbindelse med ryssarnes
herskarinna. Man bjöd nu ändtligen Liffland för
erkännandet af casus fo eder is. Ansåges Danmarks beslut redan förut
beroende af dess underhandling med Frankrike, blef detta dock
ännu tydligare, då Danmark lät förstå, att det, som sjelf
bidragit till Sveriges hopkrympande, ej funne med sitt
inte-resse förenligt att skaffa det dess förra besittningar tillbaka,
såframt det ej sjelft finge en motsvarande utvidgning; men
Liffland hade Sverige sjelft af nöden för att kunna underhålla
garnisoner på den sidan Östersjön och sedermera vore Holstein,
som förespeglades i stället, icke för Danmark en vinst, som
uppvägde Sveriges magttillökning; blott Frankrike skulle i de
stora händelsernas hvirfvel kunna uppfånga åt Danmark en
passande belöning för, att det hjelpte återställa Sveriges gamla
magt. Det framskymtade snart att härmed syftades på Brehmen
ochVerden; men härmed hade Danmark lika litet allvar, som
när det en gång föreslog Hamburg till lön för sitt biträde mot
Ryssland. Sveriges fredsunderhandlingar voro ej Danmark
obekanta. Till neutralitet hade det efterhand bestämt sig
och äfven förbundit sig i en med Frankrike sluten
subsidie-tractat. Dervid höll det sig så strängt, att det sedermera
icke ens förmåddes uttala det minsta omdöme, om hvem som
hade rätt i kriget, ty derifrån vore öfvergången till
deltagande alltför lätt. — Förhållandet till Danmark var således
ingalunda mindre vänligt än vid krigets utbrott 6). •)
•) Gyllenborg till Palmstjerna d. 8 Sept., 20, 27 Oct., 15, 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
