Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådplägning om ständernas sammankallande. Förhållandet till främmande magter. Frankrikes tanke om riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gan för en engelsk escadre i Östersjön var undanröjd, sedan
England, missnöjdt med Danmarks slutande till Frankrike,
böljat söka Sveriges vänskap ocb mottagit fredsförsäkringar
och några eftergifter för sin handel på de ryska hamnarne
under kriget. Men de andra riksråden kunde sätta deremot,
att en holländsk flotta redan troddes vara i begrepp att
insegla genom Öresund för att betaga Sverige dess rätt att
visitera handelsskepp, ämnade till fiendtliga hamnar2).
Det vore ej skäl, mente Gyllenborg, att i en olämplig
årstid sammankalla ständerna, hvilka voro tryckta nog förut.
Deras öfverläggningar skulle dessutom under kriget ej finna
nödigt lugn, utan vara utsatta för ständiga alarmer. Å andra
sidan skulle riksdagen skada kriget. Generalen och andra office-
kloster och s&lde 20000 gevär till Pohlen, skulle confoederationen agera
och republikens stående troppar stöta till — och medgaf slutl., att
confoederationen skulle bildas, blott Sverige förbunde sig att göra
femensam sak och skickade ett lätt fartyg med gevär till Danzig.
å invändningarne i rådet, att man omöjligen kunde undvara folk och
gevär, svarade Löwen, att hufvudsaken vore att hålla pohlackarne i
godt humeur. Bohna blef till den ändan utnämnd till svensk
öfver-ste. En uti wcn pohlsk adelsmansn namn uppsatt uppmaning till hans
landsmän att afskudda sig det ryska oket skulle genom Rudenschölds
försorg kringspridas. Denne, som varnat styrelsen för att med de
opålitliga pohlackarne inlåta sig, fick till sin sorg uppdrag att utan
annan instruction än de muntliga helsningar, Bohna sjelf medförde, leda
hans stämplingar. Frankrike vägrade snart saken sitt biträde och
Danmark ville ej lemna de 6000 man, som begärts till pohlska
verkets soutenerande. Slutligen blef ock Bohna fängslad i Danzig af
sachsiska emissarier; commendanten i Stargardt tog honom dock i
skydd. Både Sverige och Pohlen reclamerade honom. Till den
sistnämnda magtcn utlemnades han, då äfven Ryssland fordrade det.
Han förvarades derefter en tid på Königstein. Genom hans
bekännelse och hans papper kastades på Rudenscliöld hela misstanken för
att hos ett vänskapligt folk hafva velat väcka oro. Kgl. M:t
förklarade för sachsiska residenten, att han ej ville melera sig med de
pohlska sakerna. Tessin till Gyllenborg d. 11 Dec. 1741, 5 Mars
1742. Gyllenborg till Tessin s. d. — Utr. Rådspr. d. 3, 4 Mars, 12,
20, 23 April, 2, 28, 30 Junii, 12 Oct. — Rudenschölds autobiographi.
Sannolikt i sammanhang med dessa planer beslöt man tillförsäkra
liffländska adeln att äfven under Sveriges välde få behålla de förut
reducerade gods, som den nu innehade. Rådspr. d. 24 Maj.
®) Utr. Rådspr. d. 22, 23 Mars, 1 April. — Redan d. 2 Oct. 1741
hade Rådet beslutat ej utfärda några kaparebref samt anhålla, att
K:n i Engl. af samma ömhet om handeln ville förbjuda sina
undersåtar att taga ryska kapare-commissioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
