Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådplägning om ständernas sammankallande. Förhållandet till främmande magter. Frankrikes tanke om riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rare i Finland skulle frukta efterräkning för krigets
otillfredsställande utslag och fienden skulle uppmuntras deraf,
att de anslagna medlen redan syntes vara slut, och tro, att
ständerna skulle gifva allt för freden.
Men då rådet lika litet egde magt att med vapen
till-tvinga sig de föreskrifna fredsvillkoren, som det egde rätt
att frångå dem, så ansågo alla riksråden, utom Cederström
och bröderna Gyllenborg, att ständerna utan knot borde sam-”
manträda för att antingen skaffa tillräckliga medel till
krigets fortsättande eller göra afslag på de stora anspråken.
De fastade sig vid omständigheter, vissare än främmande
magters löften eller sympathier. Hade man väl väntat, att
svenska vapnen straxt vid krigsförklaringen skulle lida ett
så ansenligt afbräck, som vid Willmanstrand ? Hade man
väl kunnat föreställa sig, att dödande sjukdomar skulle inom
kort göra hela den öfriga arméen vanmägtig? Hade man ej
hoppats, att hären skulle inrycka öfver gränsen och binda
sina hästar vid fiendens krubbor i stället att för egen
magt-löshet behöfva under ett tvunget stillestånd utsuga Finland?
Hade man anat, att en statshvålfning i Ryssland skulle
af-löpa utan alla fördelar för Sverige och att denna magt,
sedermera enig och stark under en inhemsk styrelse, skulle
vara så obenägen till fred? Hade man icke beräknat att till
krigskostnader — utom franska subsidier — kunna upphandla
penningar utrikes, hvilket nu visade sig omöjligt och detta
vid en tid, då redan en statsbrist af flera tunnor guld yppade
sig? Ständerna borde derföre skyndsamligen kallas; det
droge ändå om, innan riksdagen kunde börja. Det vore
misstroende till ständernas vishet och fosterlandskärlek att
frukta, det de kunde taga sig något oroväckande före. Rätta
förhållandet var, att man längtade få kasta ansvaret från
egna skuldror på deras. Cancellipraesidenten sjelf medgaf,
att man, innan sakerna kunde komma till afgörande, måste
beqväma sig till riksdag. Rådet beslöt dock att före kallelsens
utfärdande invänta öfverste Von der Pahlen, som var på
väg med underrättelser från Lewenhaupt, samt att till denne
sednare afsända öfverste Mareks von Wurtemberg för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
