Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - (1743) Berkentins ankomst till Stockholm. Danska kronprinsen vald af bondeståndet. De andra ståndens förklarade benägenhet för Adolf Fredrik. Successionsfrågan lagd åsido
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ankommit. Bondeståndet, som redan afgjort hufvudfrågan,
kunde naturligtvis ej häruti inlåta sig; nya deputationer
irån orterna, hvilka yrkade dansk succession, stödde ock
ståndets mod mot de holsteinskt sinnades hotelser. Det
underrättade de andra stånden om sitt framhärdande och
rentvådde sig från ansvar för dröjsmålet. Af de öfriga stånden
har väl — såsom af adlen — beslutats, att stora secreta
de-putationen d. 16 borda upplysa, om anledning genom ilbudet
gifvits att uppskjuta valet. Men den dagen begärde stora
secreta deputationen med anledning af nya expréser
ytterligare två dagars uppskof. Bondeståndet vidblef äfven då sitt
beslut, men satte sig ej emot, att de andra stånden dröjde,
några dagar. Enligt deras förklaring borde valet sednast d.
19 försiggå. De, som voro emot den holeteinska
successionen, kunde snart ej dölja sitt missnöje. Egde freds- och
successionsfrågorna sammanhang, yttrades det på
riddarhu-set, så kunde man uppdraga plenipotentiairerna i Åbo att
skaffa oss en konung eller vänta, tills skären blefvo öppna,
så skulle väl ryssen komma och tillsätta en. Fabian Wrede
åter sade å finska adelsmännens vägnar, att deras landsände,
som hittills ansett alla lidanden för Sverige hederliga, torde
afsöndras från Sverige, om det ville blifva danskt. Han fick
mycket medhåll af holeteinska och franska partierna’ för sitt
förslag, att adlen antingen borde gifva bondeståndet en
föreställning om det obetänksamma steg, ”som det för unionen
gjort11, eller gifva danska kronprinsen votum exclusivum.
Många andra förbehöllo sig dock fria händer vid det
blif-vande valet; somliga ville ej stöta bondeståndet och andra
gåfvo en vink, att underhandlingen i Äbo kunde misslyckas
derigenom, att man i otid förklarade sig för eller emot den
ene eller andre. Då det började talas om, huru vissa
personer ”genom dagliga collationer och ständigt supande”
förförde bönderna och höllo dem ”så till sågandes i ett stadigt
varande rus”, upplöste landtmarskalken på begäran
sammanträdet, fast ordvexlingen ännu länge fortfor 2).
*) It .o. A:s Pleniprot. d. 8, 14, 16 Mars. Utdr. af BondesUs
Pro t. d. 14, 16 Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
