Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - (1743) Berkentins ankomst till Stockholm. Danska kronprinsen vald af bondeståndet. De andra ståndens förklarade benägenhet för Adolf Fredrik. Successionsfrågan lagd åsido
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 18 Mars — dagen före den till valet utsatta —
tillkännagaf stora secreta deputationen, att de flesta
rådsher-rarne ville hafva detsamma uppskjutet, emedan någon utsigt
i det fallet funnes att få Finlaud utan blodsutgjutelse tillbaka,
Sjelf ville deputationen, då stånden beslutat företaga frågan»
# ingen egen åsigt yttra, utan hemställde allt till plena, hvilka
kunde lösa deputationens tysthetsed och sjelfva taga kännedom
om försigtigt gjorda extracter af ministerbrefven från Åbo.
Förhållandet är att, sedan det d. 7 Febr., vid den första af
conferencerna, som höllos på Åbo rådstuga,
öfverenskom-mits, att Romanzoff redan i den andra conferencen skulle
göra proposition om hufvudsaken, hade denne väl yrkat
”uti possidetis11 och dervid förblifvit; men han hade i
allmänna ord förespeglat mera billighet och afsändt ett ilbud
till Petersburg. Den 17 Februarii hade den ryske
underhandlaren, gen. Luberas, ankommit till Åbo. Under
detRo-manzoff gerna blef beroende af den kitslige
congressecrete-teraren Neplujeff, genom hvilken han måste meddela sig med
svenskarne, visade deremot Luberas, som bland andra språk
äfven talade svenska, från första början mycken benägenhet
för fred, om han ock af undseende för Romanzoff ej alltid höll
Neplujeff tillräckligen i tygeln. Emellertid blefvo ryssarne
efter Luberas’s ankomst fogligare och medgåfvo att, om äfven
Ryssland redan 1739 beslutat att, i händelse det blef
angripet, bemägtiga sig Finland för sin framtida säkerhet, så vore
detta en orimlig fordran. Slutligen lät Luberas i förtroende
veta, att Romanzoff egentligen icke stod väl med ryska
mini-stéren, att denna visst för sin del gerna lät förslaget om
biskopens thronföljd falla för att få en så mycket större landvinning,
men att kejsarinnan lofvat Carl Peter Ulrik, hvilken af
hennes tårar bevekts till den ryska successionens antagande, att
genomdrifva hans frändes val i Sverige. Hon vore för detta
måls ernående färdig att återgifva Finland, tillförsäkra Adolf
Fredrik Holstein och hjelp mot hvarje fiende till valet. Om
ock Luberas snart inskränkte dessa stora förespeglingar, s&
bad dock äfven Romanzoff plenipotentiairerna insinuera
för-delarne af biskopens val i Stockholm. Kejsarinnan, bette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
