Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ån livet.i Dock vill jag icke påstå, att konungen ensam bar
skulden till allt det hat och alla de olyckor, som striden om »röda
boken» drog över landet. Där får ock mycket av dem skrivas på
trångsyntheten och ofördragsamheten hos både präster och
lekmän. Och många voro de i mörkret smygande ränkmakarne, som
funno det fördelaktigt att blåsa på oenighetslågan. Hertig Carl
är gamle kung Göstas son, han lika väl som kung Johan var det,
och därför vill jag icke säga det ont är om mannen. Men nog
kunde han ha gjort mycket för att minska hatet mellan
konungen och folket, om han velat.
— Han är ju kalvinist, säges det.
— Därom gitter jag icke döma. Men det rådet vill jag giva
dig, min son, då du nu drager ut i världen: bliv din rätte konung,
Sigismund, trogen i goda skiften och onda, och lämna åt
prästerna att kivas om religionen.
Under ett dylikt samtal hade den lilla ryttartruppen hunnit
fram till Litslena och stannade vid gästgivaregården, där riddar
Arvid tänkte taga in för att tillbringa natten. Men detta var
lättare sagt än gjort, ty gården, som just icke erbjöd något överflöd
av utrymme, var överfull av gäster. Från gäststugan utträngde
ett dovt sorl av röster, och gästgivaren, en fetlagd bonde med
ett klippskt uttryck i de små grisögonen, förklarade, att varje vrå
vore upptagen av långväga gäster, som ämnade sig till kröningen
i Uppsala, och varje skjul av deras hästar. Junker Gösta började
tro, att fadern skulle bli tvungen att fortsätta färden till Uppsala,
och det var just vad han önskade. Men riddar Arvid hade förr
än nu varit på färdvägar och kände sitt folk. Han lät en blank
daler falla i gästgivarens hand, och strax klarnade dennes minne,
så att han kom ihåg, att innanför bryggstugan fanns en liten
kammare, där nog en bädd skulle kunna redas för de båda
adelsmännen, och på logen skulle man bereda plats för hästar och knektar.
Mat funnes i överflöd och det yppersta öl tillräckligt för att
släcka törsten på en hel krigshär, försäkrade den frodige
gästgivaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
