Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit till hovet och fått en hovtjänst. Min Önskan år, att den
må bli så kortvarig som möjligt. Ty väl är det nyttigt för
ungdomen att pröva världen och samla erfarenhet. Men för en
mognad, friboren man är det bättre att stanna på sin gård och
bruka sin odaljord. Det är denna tysta idoghet i hemmet, som
bygger landets lycka och kraft, icke hovtjänst och ej heller
strid och örlog, vilket utgör ett gissel, som människorna fått för
sina synders skull. När du lärt dig detta, icke blott tror det på
din faders ord, utan känner det i djupet av din själ, då har du
lärt nog av hovlivet, och då är du välkommen hem till det gamla
Svanås och till din fars famn, om han ännu lever. Till dess
farväl, och Gud vare med dig.
Följande dag lämnade även Gösta Uppsala i sällskap med
prinsessan Anna och hennes hovtärnor. De skulle stanna över
påsken i Stockholm och därefter begiva sig till Stegeborg.
VIII.
Tiggaren Malktis.
Det är i början av maj. Vårens fé hade med sitt trollspö
berört Södermanlands leende nejder, löst dess sjöar ur vinterns
fängsel och låtit hängbjörkarnes yfviga lockar, som speglade
sig i dem, skimra i späd grönska. Högröstat bullrade
skogsbäcken inne i hagen, häggen blommade och i trädens kronor
drillade skogens vingade sångarskara sina hymner till naturens
uppståndelse.
På den väg, som mellan sjöarna Drefviken och Magelungen
i norra Södermanland leder från Stockholm söder ut, syntes
tvenne ryttare makligt färdas fram. Den ene var Gösta Svan,
prinsessan Annas unge hovjunkare, och den andre hans rid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
