Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm befunne sig så gott som i uppror. Hatet mellan
katoliker och lutheraner å den ena sidan samt de polska
hejdukarnes övermod och hänsynslöshet gent emot stadsfolket
å den andra hade förorsakat en jäsning i sinnena, som
framkallade ständiga sammanstötningar, vilka lätt kunde
övergå till öppen fejd. I Storkyrkan predikade
kyrkoherden Schepperus brutalt och öppet krig på liv och död emot
katolikerna, och i slottskapellet manade konungens
hovpredikant till fejd emot kättarne. Och vad som ännu mera
än predikstolskriget retade Stockholms borgare var
polackarnes hänsynslösa uppträdande och våldsamma uppförande
gent emot svenskarne. Där ginge ingen enda natt utan att
blodiga slagsmål på krogar samt i gator och gränder ägde rum, och
solen gick sällan upp någon morgon, då man icke hittade
åtminstone ett blodigt lik på gatorna, stundom flera. Och
naturligtvis förbittrade dessa nattliga mord ytterligare sinnena. Det
hade gått så långt, att borgarne efter skymningens inbrott inte
vågade lämna sina hus utom i väpnade flockar. Gösta var kung
Sigismunds man, därför att han blivit uppfostrad i sådana
åsikter, men han var dock allt för god svensk för att icke djupt
harmas över den hänsynslöshet, varmed konungen och hans
förtrognaste män drevo katolsk propaganda i ett protestantiskt land,
och ej mindre över den slapphet, varmed han upprätthöll tukt
och ordning bland sitt eget folk.
I alla händelser kände sig Gösta glad över att ha kommit ut
ur den hatets och mordlustens sjudande kittel, som kallades
Stockholm. Vad här kändes fridfullt och lugnt, här ute i det
fagra Södermanlands fridfulla ängder! — Dock, vad betyder
det där! Ett stycke framför sig såg Gösta en människokropp,
troligen ett lik, ligga tvärs över vägen.
— Mördar man då även här, utropade han, i det han gav
hästen sporrarne och ilade fram till det förmenta liket.
Ja, det var verkligen en människa, som låg där utsträckt över
vägen, en människa insvept i trasiga kläder, en blek, utmärglad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
