Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats, där han fallit, sökande något ställe där han kunde
åtminstone finna skydd mot regnet, men han fann icke något sådant.
Däremot stötte han på något, som han länge sökt, men som
han nu, sedan han blivit invalid, funnit för sent. Det var en
väg. Visserligen icke någon allmän väg, snarare kanske en
stig-eller en skogsväg av enklaste beskaffenhet. Men den var
upptrampad av både folk och hästar och helt visst måste den leda
till bebyggda trakter.
Han satte sig på en sten vid vägkanten och funderade över
vad han nu skulle göra. Hade han funnit denna väg medan,
foten ännu var oskadad, skulle beslutet lätt varit fattat, men
nu?, — Dock, stigen var tämligen jämn och kanske skulle det
nu gå bättre att komma fram med den vrickade foten än där
inne i den oländiga skogen. Han ville åtminstone försöka. Men
åt vilket håll? På en höft valde han höger och började åter att
gå,’stödd på sin båge. Det gjorde förfärligt ont i foten, men
han bet ihop tänderna och gick, följande skogsvägen, vilken han
på grund av mörkret endast med möda kunde urskilja, där den;
slingrade sig fram mellan träden.
Han hade dock icke hunnit långt på sin för varje steg
smärtsamma vandring, då han plötsligt fick se ett ljus lysa framför
sig i dimman. »Ett hus, en människoboning, där det finns tak
över huvudet och läger,» ropade han glatt för sig själv vid
denna syn, och med av hoppet styrkta krafter påskyndade han sin
vandring, men snart blev han övertygad om, att han misstagit
sig i denna sin förmodan. Ljuset rörde sig och det närmade sig
honom med vida raskare fart än han gick emot det. Också
dröjde det ej länge, innan han såg, att ljuset utgick från en
lykta, vilken bars av den ene av tvenne mötande män. Snart
kunde han tack vare lyktan tämligen tydligt urskilja dem. Den
ene var en högväxt, äldre man, insvept i en vid kappa, och med
en svart, vidbrättad hatt djupt neddragen över pannan. Den
andre, den som bar lyktan, var en gubbe med yvigt grått
skägg, som flöt ned över bröstet. Gråskägget var klädd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
