Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sömnad placerat sig i närheten av spiseln, och ritade en
flammande gloria kring hennes rödblonda hår, som icke doldes av
den annars vid denna tid brukliga, stramt åtsittande »hattan».
Det var Velams dotter Anna, en ganska vacker 23-årig,
kraftfullt byggd flicka, som sedan flera år tillbaka varit husmor i
den gamles hem, ty det var länge sedan denne blev änkling. Ehuru
hon var ganska ung till åren, vilade dock över hennes täcka,
röd-blommiga ansikte ett drag av allvar, som antydde, att hon tidigt
lärt känna de allvarligare sidorna av livet och att bära ansvar.
Gamle Velam var icke själv hemma utan Anna befann sig ensam
i köket, och medan fingrarna voro flitigt sysselsatta med nål
och tråd, tycktes hon försänkt i begrundande, vars allvarliga
natur framgick av vecket mellan de fint tecknade ögonbrynen.
Plötsligt spratt hon till, ty dörren öppnades sakta och
försiktigt, utan att hon hört steg av någon kommande, och in trädde
en högväxt karl i trasiga och nedsolkade kläder och ett ansikte
som, ehuru välbildat, ja, icke utan vissa drag av en något
passerad manlig skönhet, ingav föga förtroende. Hela figuren
gjorde intryck av en tysk landsknekt i misär. Också blev Anna
ganska beklämd vid hans åsyn, synnerligast som han stängde
dörren efter sig med en viss omsorg och försiktighet, som ville
han förebygga att bli störd utifrån i sitt förehavande, vad det
nu månde vara.
— Om ni vill tigga, sade hon, så gå upp i köket i stora
byggnaden.
— Nej, sade han, i det han betraktade flickan med som hon
tyckte något närgångna blickar, nej, jag vill inte tigga.
— Vad vill ni då, sporde flickan med en smula darrning i
rösten.
— Jag vill veta, om du är Anna, Velam Stenssons dotter.
— Ja, det är jag, men vem är då du?
— Känner du då icke igen mig, Anna?
— Nej, svarade hon, det gör jag icke.
Men det göra vi däremot. Trots den nu mycket sämre kläde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
